Handledare vs lärare
Problembaserat lärande (PBL) är en studiemetod som introducerades inom medicinutbildningen på 1960-talet och introducerades på Linköpings Universitet 1986. PBL bygger till stor del på arbete i handledarleda studiegrupper. (1)(2) Handledarna som jobbar med dessa studiegrupper arbetar inte på samma sätt som lärare inom klassisk undervisning. En påtaglig skillnad är att handledarna jobbar med att främja samarbetet i gruppen och guida studenterna istället för att berätta exakt hur de ska göra.
Enligt PBL-teorin tänker man att studenterna själva ofta sitter på svaren och formulerar egna inlärningsmål. (3) Som grupp kan de mer än varje enskild individ och därför har handledaren en mer tillbakadragen roll. Min egen erfarenhet som basgruppshandledare är att jag ofta får bita mig i tungan för att inte lägga mig i diskussionen när studenterna har frågor eller när diskussionen stannar upp. Men om jag håller ut och väntar en liten stund så kommer tillslut en av studenterna med svaret på någon annans fråga. Det finns däremot vissa tillfällen där handledaren måste gripa in. Exempelvis vid stora konflikter. Enligt Samy Azer (3) kan studenter lära sig mycket om samarbete och konflikthantering om de själva får försöka medla och reda ut sina dispyter. Men han menar att det även här finns tillfällen där det går så långt att eleverna inte kan reda ut konflikterna själva och handledaren bör ingripa.
Att arbeta som basgruppshandledare kan därför bli en utmaning för handledaren. Det är en svår avvägning hur tillbakadragen man bör vara i diskussionerna. Ett verktyg för att guida studenterna utan att styra för mycket kan vara att ställa öppna frågor. Öppna frågor simulerar studenterna att tänka efter och försöka förstå för hur saker och ting hänger ihop. På så sätt bildas en bredare diskussion inom gruppen. (3) I ett PBL-scenario som handlar om en patient med lågt blodtryck kan man istället för att fråga vilken sjukdom eller diagnos som patienten har, bredda diskussionen med frågor om hur blodtrycket regleras och vad som kan göra att blodtrycket sjunker.
En annan skillnad mellan lärare och handledare är att inom ramarna för PBL så måste inte handledaren nödvändigtvis vara ämnesexpert. Enligt Forslund Frykedal och Hammar Chiriac (4) bygger lärarens roll på ”ledarskap” och ”lärarskap”. För ledarskapet krävs kunskap om hur grupprocesser främjas och hur man organiserar och aktivt leder studenterna. Lärarskap bygger istället på ämneskunnighet och hur man på bästa sätt överför denna kunskap till studenterna. Enligt denna teori har den ovan nämnda icke ämneskunniga PBL-handledaren goda kunskaper inom ledarskap men brister inom sitt lärarskap och kommer därmed att klassas som en så kallad ”hålligångare”. En hålligångare är duktig på att aktivera och få studenter att samarbeta men däremot sviktar dennes funktion när det kommer till att hjälpa studenterna att lära sig ämnesspecifik kunskap. Intressant nog brottas den klassiska katedrala universitetsutbildningen ibland med det motsatta problemet. De har högt ämneskompetenta föreläsare som helt saknar pedagogisk utbildning. Vissa föreläsare har en fallenhet och/eller intresse för pedagogik trots att de saknar sådan utbildning och därför håller de ändå framgångsrika föreläsningar, andra saknar denna fallenhet.
Även om inte handledaren lär ut ämnesspecifika fakta så innebär PBL-grupparbetet att studenterna själva inhämtar kunskap, diskuterar och redovisar sin kunskap i grupp och därmed kan lära av varandra. Så PBL metoden betyder inte att studenterna inte lär sig någon faktakunskap, de gör det bara med ett annat tillvägagångssätt.
Jag tycker däremot att det finns tillfällen där grupparbetet skulle gå så mycket lättare om vi handledare bara gav dem en liten knuff på vägen, där de skulle ha stor nytta av en ämneskunnig handledare. Exempelvis på en av mina senaste basgruppsträffar fick mina studenter en röntgenbild att titta på i deras scenario. Studenterna hade aldrig sett en sådan röntgenbild förut och visste inte vad som var höger eller vänster på bilden och var inte helt säkra på vilka organ de tittade på. Skulle jag låta dem gå hem och läsa på anatomi och röntgenmetoder, eller istället bara berätta vilka organ de hade på bilden så att de sedan kunde gå vidare med fallet som handlade om något helt annat än thoraxanatomi? Eftersom handledarens uppgift inte är att vara ämneskunnig så skulle jag egentligen inte behövt förklara vad som avbildades på röntgenbilden, men det gjorde jag för att leda diskussionen framåt. Eagle et. al. gjorde en studie där de såg att om handledaren hade kunskap om ämnet som avhandlades under en PBL-grupp så lärde sig studenter dubbelt så mycket. (5) Personligen tror jag man i enskilda situationer skulle hjälpa mera om man för en liten stund gick över i lärarrollen istället för handledarrollen.
Arbetssättet med problembaserat lärande ställer högre krav på studenterna jämfört med vid en vanlig katedralundervisning i arbetet innan själva kunskapsinhämtandet. Det krävs nämligen en del jobb av studenterna att utforma sina egna inlärningsmål och instuderingsfrågor jämför med en katedralundervisning där läraren ger tydliga instruktioner för vad som ska läsas på och var de kan hitta informationen. Jag tycke själv under min egen studietid att det tog en tid innan jag kom in i arbetssättet och att det till en början kunde vara rätt svårt att arbeta fram sina inlärningsmål. Men jag vill poängtera att detta inte innebär att handledarens uppgift blir enklare när man arbetar på detta sätt, det har jag själv märkt sedan jag blivit handledare. Bara för att studenterna tar större ansvar i sin inlärning betyder inte det att jag som handledare har mindre arbete att göra. Det är i min mening svårare att guida studenterna än att bara berätta för dem vad de ska läsa på eller ge dem all fakta.
Sammanfattningsvis är det en hel del som skiljer PBL-handledaren från en ”klassisk lärare”. Handledaren har en tillbakadragen, men icke desto mindre ansträngande roll. Det finns inga direkta krav på ämneskunnighet och enligt strikt problembaserat lärande bör handledaren inte ge svar till studenterna utan låta dem själva finna svaren och lösa problem.
Enligt boken ”Handbok för grupparbete” har läraren sin roll genom alla skeden i ett grupparbete. (6) Inom PBL-arbetet på Läkarprogrammet på Linköpings Universitet deltar vi handledare endast i uppstarten av arbetet, guidar dem när de formulerar sina uppgifter och när de redovisar sitt arbete. Fördelningen av grupper och skapandet av själva scenariot som deras arbeten ska utgå från görs av terminsansvariga och scenarioansvariga. Dessutom har studenterna på läkarprogrammet inte bara PBL-grupparbeten utan även mer katedrala föreläsningar och andra typer av gruppuppgifter, praktiska moment och terminstentamen. Egentligen mixar läkarprogrammet alltså mellan en mer klassik lärarstil och PBL-arbete med handledare.
Så vad är egentligen bäst? Lärare, handledare eller kanske som på läkarprogrammet i Linköping, en mix av båda?!
Referenser:
1. Hartling L, Spooner C, Tjosvold L, Oswald A. Problem-based learning in pre-clinical medical education: 22 years of outcome research. Med Teach. 2010 Jan;32(1):28-35. doi: 10.3109/01421590903200789. PMID: 20095771.
2. Linköpings Universitet Medicinska fakulteten. Problembaserat lärande – Vision, Värdegrund och Verktyg [broschyr]. Linköping: Linköpings Universitet; 2017.
3. Azer SA. Challenges facing PBL tutors: 12 tips for successful group facilitation. Med Teach. 2005 Dec;27(8):676-81. doi: 10.1080/01421590500313001. PMID: 16451886.
4. Forslund Frykedal K, Hammar Chiriac E. Group Work Management in the Classroom. Scandinavian Journal of Educational Reasearch. 2012; 56:1-13.
5. Eagle CJ, Harasym PH, Mandin H. Effects of tutors with case expertise on problem-based learning issues. Acad Med. 1992 Jul;67(7):465-9. doi: 10.1097/00001888-199207000-00012. PMID: 1616563.
6. Chiriac EH, Hempel A. Handbok för grupparbete – att skapa fungerande grupparbeten i undervisning. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur; 2020.