Vid flera tillfällen har jag stött på grupper där det finns en obalans i aktivitet i gruppen. Det kan handla om att en gruppmedlem tycker om att prata och styra diskussionen och att andra kan bli tysta och bidra väldigt lite. För att en grupp ska fungera och prestera bra finns flera viktiga delar. Initialt är medlemmarna nya för varandra och studenterna behöver lära känna varandra. De första tillfällena kan kännas trevande men efter några gånger börjar gruppen hitta former för att snabbare arbeta framåt. En vanlig situation är att studenterna bidrar olika mycket och det är inte ovanligt att en student kanske inte upplevs bidra alls. Bristande motivation kan bli ett ”störmoment” för hela processen. Detta är frustrerande i hög grad för alla, kanske inte minst handledaren. Jag tänker att det finns olika sätt att ta sig an detta. För att förebygga att situationen uppstår kan man se till att skapa en trygghet och högt i tak i gruppen [1]
Tillit skapas genom att lägga tid på att lära känna varandra och det tror jag faktiskt är en av hörnstenarna. Här skulle man behöva lägga betydligt mycket mer tid än vad man gör idag. En begränsande faktor vid basgruppstillfället är ofta tiden. Studenterna har mycket som ska hinnas med under basgruppsarbetet och alltför mycket tid kan inte läggas på socialisering. Under 2020 och 2021 har vi varit extra begränsade på grund av Covid-19 pandemin och socialiserande fritidsaktiviteter har behövt uteslutas. En av mina basgrupper har lärt mig att använda ”Dagens fråga”. Ordföranden väljer då en fråga som alla får svara på – det kan vara ”vilken favoritårstid har du?” eller ”vilken är den senaste filmen du har sett?” Detta bidrar till att vi lär känna varandra lite bättre varje gång och tillit skapas.
När grundtryggheten byggs upp är det viktigt att gruppen också sätter upp egna ”regler” för vad som gäller i gruppen. Till exempel kan ett kontrakt kan upprättas där studenterna kommer överens om hur de vill att alla ska bidra och vilka regler som gäller för sociala medier, vad som stannar i rummet etc. [2] Upprättandet av kontraktet bidrar till att studenterna får en bättre förståelse för varandra och bättre kan lära känna varandra då diskussioner förs och de måste kompromissa till en viss del. Studenterna kan då fokusera på vilka förväntningar de har av varandra och av handledaren och kan diskutera det ömsesidiga lärandet. Det är viktigt att det inte skapas ett kritiskt klimat, att handledaren uppmuntrar teamarbete och att varje gruppmedlems potential värderas. Handledaren kan med fördel fånga och förstärka positiva ageranden från gruppen för att öka motivationen och lärandet i gruppen.
När en situation har uppstått att en eller några studenter inte bidrar till arbetet är det viktigt att förstå varför. Ofta kan det grunda sig i att studenten har dålig självkänsla och tänker att dennes bidrag inte duger eller inte är tillräckligt värdefullt. Det kan också vara så att studenten vet att den kommer tillgodogöra sig gruppens arbete oavsett sitt eget bidrag. Ett sådant beteende kan bidra till att det bildas mindre grupper inom gruppen. En tyst gruppmedlem skapar ofta stor frustration och spänning i gruppen oavsett orsak till tystnaden. [3]
Att lyfta och problematisera beteendet och hur det påverkar gruppens motivation kan ibland vara aktuellt. Om detta har tagits upp i samband med upprättande av kontrakt så kanske det kan förebygga att situationen uppstår. Ett annat sätt att förebygga att problemet uppstår är att rotera rollerna, dvs man turas om att vara ordförande, sekreterare med mera. Det resulterar i att alla behöver ta ansvar. Att regelbundet utvärdera arbetet i gruppen är också ett viktigt verktyg [3]. I vissa fall kan den obalanserade gruppdynamiken bero på bristande motivation hos någon eller några av studenterna. Det kan vara en stor utmaning att öka motivationen hos en student – återigen är det viktigt att ta reda på varför motivationen brister. Ett sätt att öka motivationen kan vara att studenterna får skriva ett individuellt basgruppsunderlag (IBU). Det individuella basgruppsunderlaget blir ett kvitto på vad man har lärt sig och en hjälp att förbereda sig för diskussionen och att lyfta diskussionen till en högre nivå. [4]
Forskning visar att för att lära sig något måste man vara aktiv på det sättet att man behöver ta till sig information och bearbeta den. I PBL-gruppen ges utrymme att reflektera och ta ställning. Även att formulera i tal och skrift (via IBU) vad man har lärt sig. Man får också möjlighet att koppla det man lärt sig till en verklig situation. Förförståelsen får också plats i PBL då studenterna formulerar vad de vet /eller tror innan. Det som man vet/tror att man vet -kan vara ett hinder för att lära sig något nytt. Lärandet är också kopplat till känslor. Om positiva känslor kan förstärkas vid diskussionen så ökar lärandet. Här kan handledaren bidra genom att förstärka positiva fruktsamma diskussioner. Även negativa känslor som frustration kan vara stimulerande för motivation och lärande. Är då PBL den bästa metoden? Det finns olika uppfattningar om det. Norman and Schmidt kom fram till att studenter kan behålla kunskap en längre tid och kan ha bättre förmåga till självstyrande inlärning. I en dysfunktionell grupp kan studenter däremot ha större svårigheter att uppnå lärandemål, men de kommer ändå ha tillgodosett sig viktiga kunskaper om grupparbete inför sin framtida yrkesroll. [5] Det kan säkert vara så att det finns studenter som inte tillgodogör sig kunskap lika bra i basgrupp som vid traditionell undervisning, men jag tänker att de säkert har nytta av samarbetet i gruppen på annat sätt, särskilt om de ska arbeta i vården där samarbete är otroligt viktigt. Frågan är väl om det för de studenterna är tidseffektivt.och om det är kostnadseffektivt utifrån att undervisningsformen är resurskrävande? Framför allt skulle det kunna finnas en risk att PBL-kritiska studenter försämrar för övriga studenter i basgruppen. För att återknyta till det tidigare resonemanget om att skriva kontrakt och att lära känna varandra skulle det kunna vara en viktig del att när studenterna, när de möts vid första tillfället får berätta vilken inställning de har till PBL och att de skriver en rad om vilket mål de vill ha med gruppen och kanske hur man ska förhålla sig till grupparbetet.
Azer, S. (2004) Challenges facing PBL tutors: 12 tips for successful group facilitation. Medical Teacher, 27, 8, 676-681.
Problembaserat lärande-Vision, värdegrund och verktyg. Medicinska fakulteten, Linköpings universitet. Version 1.3:2017-01-16
Roberts, G.W. (2010) Becoming a problem-based learning facilitator, kap 5-6 i: Clouston T.J., Westcott L., Whitcomb S.W., Riley J. & Matheson R. Problem-Based Learning in Health and Social Care, Wiley-Blackwell
Johansson, Madelaine & Svensson, Teresia. (2019). Individual Reflection Paper – Supporting Student’s Learning in the Critical Phase of Self-directed Learning in PBL. 10.5278/ojs.jpblhe.v0i0.2418.
Norman, G R; Schmidt, H G The psychological basis of problem-based learning, Academic Medicine: September 1992 – Volume 67 – Issue 9 – p 557-65