För sisådär 20 år sedan, som student på Hälsouniversitet kände jag mig som den där femåringen som fick fotbollen tillkastad till mig av en tränare som helt uppenbart inte kunde visa (eftersom denne ju brutit benen). Men HALLÅ tänkte vi som aldrig spelat fotboll förut, om du inte kan visa oss, vad ska du då göra? En skock förvirrade lamm som blängde mot tränaren… som meddelade det uppenbara–tyvärr, bollen får ni sparka på själva.
Långt senare, kanske först nu efter den här PBL- kursen tror jag mig förstå. Tränaren gav oss ju allt vi behövde; spelkamrater (basgruppen), spelplanen (lokal/material/litteratur/kursplan), bollen (scenariot/verkligheten) och spelreglerna (Ovalen/Livbojen). Det enda tränaren inte gjorde var att visa hur man skjuter bollen i mål (svaret). På samma sätt arbetar handledaren inom PBL, åtminstone en som fått lite utbildning i ämnet. Liknelsen är kanske rätt dålig men jag tror ni förstår hur jag tänker?
Fotbollslaget har fler liknelser med basgruppen. Det gemensamma lärandet är det som mest troligt leder till framgång (blir ju sällan succé om hälften inte kan spela fotboll och resten dribblar själva) och att det faktiskt är både roligare och enklare att lära sig tillsammans än ensam (1). Nu kan det ju vara så att någon av de här femåringarna inte alls vill spela i något lag utan hellre satsat på simhopp eller badminton (som tyvärr inte erbjuds i byn) och då står tränaren inför ännu en utmaning. Mer än var fjärde basgruppsmedlem tros inte medvetet ha valt att ”delta i ett lag”, något som handledaren behöver vara medveten om (2) . Motivationen till att delta i en basgrupp är inte självklar och de känslor som idén om kollaborativt lärande väcker kan vara avgörande för hur vi faktiskt tänker och lär (3).
Känslor är starkt kopplat till motivation. En del känslor tros vara aktiverande medan andra är inaktiverande. Att känna tristess och hopplöshet är negativa inaktiverande känslor medan oro (en vanlig känsla hos studenter), faktiskt kan vara en aktiverande negativ känsla som stimulerar till lärande. Ett visst mått av oro kan alltså skapa en motivation att vilja veta mer, något vi kan upplysa studenterna om (2,3).
Varför känner då studenter tristess och hopplöshet? En förklaring kan vara att de flesta av oss kommer ifrån ett annat lärandesätt, som kanske dessutom gynnat oss mer som individ, det didaktiska lärandet eller ”dualismen”. Dualism handlar om att studenten förstått det som att kunskap tydligt kan avgränsas, det finns rätt eller fel svar på alla frågor och svaren lärs ut av en lärare. Dualism kan ses som en intellektuellt omogen del av lärandeprocessen medan PBL, som är utvecklat för det ”vuxna” lärandet ställer krav på studenten att vara mer självständig i sitt lärande. Denne har nu själv ett ansvar att aktivt söka kunskap och sökandet sker under tämligen fria ramar vilket kan orsaka rädsla för att lära sig fel eller för lite. Om basgruppsmedlemmarna dessutom kommer tillbaka med olika svar kan frustrationen öka ytterligare och studenten upplever situationen som hopplös (2,3).
Precis som knattetränaren har handledaren i uppgift att både utmana och begränsa kraven genom att hjälpa gruppen att se på sina inlärningsmål i förhållande till kursplanen och föreläsningarna men också att påminna studenterna om att gruppen har ett gemensamt mål (2). Som femåring förväntas du inte träna på ”rabonas” (coolt fotbollstrick, för den oinsatte) precis som att du i termin 1 inte förväntas skaffa djupare förståelse för ”citronsyracykeln”, även om det säkert kan vara kul att visa upp för den som väl fattat hur det funkar.
Basgruppen behöver inte bara stöd i VAD man ska lära sig utan och HUR man ska lära sig, som att vidhålla den tänkta strukturen på arbetet och inte hoppa över steg som fria associationer och systematiseringen (som ofta väcker frustration) då det inverkar negativt på förmågan att tillvarata gruppens kunskap (1,2).
Hur kan då gruppen minska känslor av hopplöshet och väcka motivation till att lära tillsammans?
Varken 7 ungar på en fotbollsplan eller 7 vuxna i ett rum leder naturligt till lagkänsla eller framgång. Framgångsrikt kollaborativt eller kooperativt lärande innehåller ett antal nyckelkomponenter som att studenterna förstår att gruppens gemensamma och synkroniserade kunskap är det som tar gruppen i mål, att de är villiga att hjälpa varandra och vågar utmana varandras slutsatser och resonemang för att fördjupa kunskapen. I gruppen behöver också var och en känna ett personligt ansvar och se till att fullfölja sin del av arbetet samtidigt de också ser till att andra slutför sina.
I en ny basgrupp behöver sociala förmågor och interaktion tränas. Sociala förmågor som bidrar till kollaborativt lärande är att delta som aktiv lyssnare, dela med sig av egna idéer och resurser (genom att t.ex. tala och skriva IBU), ge konstruktiva kommentarer, ta ansvar för sitt eget beteende och fatta demokratiska beslut. I kollaborativt lärande innefattas också att hålla sig ”on task” eller ”till ämnet” d.v.s. inte fokusera på dataspel på fotbollsplanen (något vi ofta behöver påminna barnen om) varken när man själv talar eller när man lyssnar. Det krävs att de också måste våga utvärdera sig själva och varandra samt arbeta med den feedback de får. Basgruppen bör ställa sig frågor som -Vad har vi uppnått? Vad behöver vi fortfarande ta reda på och hur kan vi ta reda på detta? Att känna en gemenskap är grundbulten för att vilja lära tillsammans. Detta är skillnaden mellan det kollaborativa lärandet och det kompetativa eller individuella lärandet (1,4). Det slutgiltiga målet med PBL är inte enbart att klara examinationerna utan också att vara förberedd för arbetslivet och bli en funktionell och resonabel kollega som lyfter sig själv och andra på arbetsplatsen (för i ärlighetens namn, hur många tror egentligen att det är så kul att spela med en sån som Ronaldo?).
Nog talat om fotboll. Eller förresten, har ni tänkt på att ”knattetränaren” liksom den ”tidiga” basgruppshandledaren ju sällan skördar frukten av sitt arbete? Hur ska vi veta egentligen veta om skörden ruttnade eller blev riklig?
https://i.eurosport.com/equinoxe/2015/05/06/1483724.jpg
Bild lånad från eurosports hemsida 9 maj 2022. Hemsida https://www.eurosport.com/football/easters-premier-league-games-predicted.-by-sheep_sto4714138/story.shtml
// Matilda Karlsson, framtida basgruppshandledare, basgruppsmedlem (och lagledare för P10 Kenty).
Referenser
Gillies, R. M. (2016). Cooperative learning: Review of research and practice. Australian Journal of Teacher Education (Online), 41(3), 39-54.
Bate, E., Hommes, J., Duvivier, R., & Taylor, D. C. (2013). Problem-based learning (PBL): Getting the most out of your students–Their roles and responsibilities: AMEE Guide No. 84. Medical teacher.
Pekrun, R., Goetz, T., Titz, W., & Perry, R. P. (2002). Academic emotions in students’ self-regulated learning and achievement: A program of qualitative and quantitative research. Educational psychologist, 37(2), 91-105.
Remedios, L., Clarke, D., & Hawthorne, L. (2008). Framing collaborative behaviors: Listening and speaking in problem-based learning. Interdisciplinary Journal of Problem-Based Learning, 2(1), 1-20
Problembaserat lärande och basgruppshandledning
En blogg för alla blivande eller erfarna PBL handledare