Konsten att hålla käften… Av Knut Taxbro

Alla har vi suttit i olika möten och grupper där samtalet dominerats av några individer. Frustrationen över att ha lämnat ett möte utan att ha framfört sin tolkning eller synpunkt kan ibland vara stor. Som handledare finns flera goda anledningar till att lyssna mer än man pratar. När man pratar, lyssnar man inte – och när du inte lyssnar fångar man inte upp signaler från omgivningen lika bra.1 I en handledningssituation där studenternas kritiska tänkande och aktiva deltagande är central, måste handledaren ta ett steg tillbaka.

Min egen erfarenhet av PBL är ytterst begränsad – under sista terminen av min utbildning infördes PBL som pedagogiskt verktyg. Terminen blev minst sagt kaosartad eftersom vare sig studenter eller lärare var förberedda inför paradigmskiftet. Lättnaden var av flera anledningar stor när kullen examinerades och vi fick börja arbeta på riktigt! Med andra ord har jag aldrig varit vare sig utsatt för, eller tränad (förrän nu) i hur man bör bete sig i en basgrupp – vare sig som student eller handledare.

Utmaningarna vid övergången från traditionell föreläsningsbaserad undervisning till den problembaserade pedagogiska skolan är välkänd.2 Att överge kontrollen över studenternas planering, progression och tolkning av kunskap kan innebära stora förändringar för många handledare. Å andra sidan kan ett återfall till traditionell undervisning (då handledaren övergår till ”teaching mode”) lätt sabotera den så viktiga interaktionen studenterna emellan. Handledare som inte kan släppa kontrollen i basgruppen och dominerar gruppsamtalet, försvårar lärandet och har missuppfattat principerna vid PBL. Jag kan med handen på hjärtat konstatera att jag vid flera tillfällen (före kursen) inte riktigt handlett enligt PBLs grundidéer…

”Konsten att hålla käften” är en tämligen burdus och uppseendeväckande överskrift på en examinationsuppgift. Huruvida det samma gäller för ett inlägg i en blogg låter jag vara osagt, men själva syftet med överskriften var att fånga läsarens intresse tillräckligt länge för att läsa det som nu kommer.

Eucebious Lekalakala-Mokgele beskriver handledarutmaningarna vid PBL i olika kategorier.2 Kategorierna baserar sig på intervjuer med handledare vid ett sjuksköterskeprogram i Sydafrika. Att släppa kontrollen verkar vara svårast i början och späds på av bristande utbildning för handledaren. Det kan dessutom resultera i att handledaren (som tidigare var en traditionell lärare) inte upplevde att de gjorde sig förtjänade till sin lön. En pratglad handledare kan dessutom upplevas som ett hot, speciellt bland erfarna studenter som upplever att deras tolkning av inhämtad kunskap inte får utrymme i diskussionerna.

Allyn Walsh beskriver övergången från informationsspridare till lärandefacilitator som en utmaning för nya PBL handledare.3 Hur tydliga direktiv ska handledaren ge? Hur identifierar jag bäst basgruppens lärandebehov? Måste handledaren god ämneskunskap och goda facilitatoregenskaper? Här i ligger en nyckelfaktor: Handledare utan ämneskunskap tillåter (=pratar inte eftersom handledaren inte vet) studenterna att lägga omotiverat mycket tid på saker som inte leder framåt, medan experten löper risk att ta över diskussionen (=pratar mycket) samtidigt som hen sprider kunskap till studenterna. Kanske ligger svaret i att hålla käften lagom?

Jag tror man kommer långt bara genom att uppmärksamma sin egen Talk-Listen Ratio (TLR). Det är viktigt att i flera sammanhäng ha förmågan att aktivt lyssna in gruppens diskussioner. Enligt Chopra och Saint1 bör TLR generellt ligga på under 1 – en siffra som i PBL-handledningssammanhang behöver vara betydligt lägre eftersom handledaren behöver fånga upp gruppens diskussions- och problemlösningsförmåga. En alldeles för tyst handledare kan riskera uppfattas som oengagerad eller okunnig, vilket troligtvis kan leda till misstro gentemot handledaren på sikt.

Vissa forskare har visat att en PBL-grupp tillägnar sig lika mycket kunskap vare sig man har handledning eller inte.4 Vid första ögonkast är fyndet tämligen häpnadsväckande, men behovet av handledning varierar troligtvis med gruppens mognadsgrad/PBL-vana. I en handledarlös PBL-grupp lär det vara svårt att utvärdera den enskilde studentens kunskaper. En teoretiskt tilltalande modell vore om handledaren sitter bakom en envägs-spegel med minimal inverkan på gruppen samtidigt som man har möjlighet att bedöma gruppens insatser. Handledarlösa basgrupper skulle frigöra mycket lärarresurser, men kanske till priset av studenter som är oroliga för att missa centrala inlärningspunkter. Dessutom kan basgruppen helt komma domineras av enskilda individer som i sin tur hindrar alla gruppmedlemmars lärande. Sannolikt sjunker behovet av facilitator över tid – studenter i början av sin utbildning behöver faciliteras mer jämfört med studenter i slutet av sin utbildning.

På det stora och hela är min uppfattning att handledaren bör vara en aktiv lyssnare, snarare än en pratkvarn. Tidigare har jag pratat oproportionerligt mycket när jag handlett och insikten kursen gett mig i detta avseende har varit betydande. I stället för att vara en kunskapsförmedlare kommer jag i fortsättningen försöka fokusera på att, i högre utsträckning än förr, reflektera över gruppens progress och dynamik. Utifrån min ämnes- och handledarkunskap ställer jag de rätta frågorna? Vilka verktyg ska jag använda i den tysta gruppen? Hur begränsar jag den dominante studenten till fördel för de andra?

Kommer jag uppnå handledarperfektion genom att bemästra konsten att hålla käften?

Jag kan inte svara på den frågan, kan du?


Referenser

1. Saint S, Chopra V. Leadership & Professional Development: Know Your TLR. J Hosp Med. 2019 Mar;14(3):189. doi: 10.12788/jhm.3184. PMID: 30811329.

2. Lekalakala-Mokgele E. Facilitation in problem-based learning: experiencing the locus of control. Nurse Educ Today. 2010 Oct;30(7):638-42. doi: 10.1016/j.nedt.2009.12.017. Epub 2010 Jan 20. PMID: 20089334

3. Walsh A. The Tutor in Problem Based Learning: A Novice’s Guide. Program for Faculty Development, McMaster University, Faculty of Health Sciences, Hamilton, Canada. Aug 2005

4. Chuan TY et al. Problem-Based Learning: With or Without Facilitator? Procedia Social and Behavioral Sciences 18 (2011) 394–399, 2011. doi:10.1016/j.sbspro.2011.05.057