Vad finns det för konsekvenser att inte ha samma modersmål som PBL gruppen? av Filipa Marcelino

Enligt min erfarenhet finns det fördelar och nackdelar med att inte ha samma modersmål som resten av PBL gruppen. Har därför försökt söka artiklar som har undersökt effekten av att inte ha samma modersmål som resten av PBL gruppen och hittad några artiklar som har jämfört grupper med samma modersmål med dem andra som har ett annat språk som modersmål.

Enligt studierna blir studenterna som har samma modersmål som huvudspråk mer aktiva i gruppdiskussioner än andra som har andra språk som modersmål då det blir lättare att dela med kunskapen, man tänker inte efter innan man pratar och man har mer vokabulär för att uttrycka sig fritt och kunna diskutera olika ämne i samma takt som de andra i gruppen. Personligen har jag erfarenhet av det. Det är inte lika lätt att delta i en grupp med mitt modersmål då man pratar inte lika spontant och snabbt som de andra och man har inte lika mycket vokabulär för att uttrycka sig som de andra i gruppen.

Å andra hand har man märkt att de studenter som har huvudspråket som andraspråket fokuserar mer på det som är mer relevant under gruppdiskussioner, delar mer fakta och fördjupar sig mer i det som är viktigare. Man pratar mer om det som man har läst hemma, de flesta förbereda sig bättre för att kunna delta under gruppdiskussionen och några läser mer i detalj de fakta som man förväntas hämta för att höja motivation samt känna sig lika delaktiga. (1) Jag kan hålla med att det blir lättare att prata konkret om det som man har läst hemma då man har hunnit läsa och förbereda sig till gruppdiskussionen. Man kanske går inte lika mycket ”off topic” då man har fått mer kunskap och vokabulär om det som man ska prata om och det kanske blir lättare att prata om konkreta tema som man har förbered sig att göra.

Det finns även beskrivit att de som har språket som modersmål använder mer ofta beskrivande och förklarande prepositioner som kan hjälpa de att utrycka sig under gruppdiskussioner. Det kan därför vara en nackdel att inte ha språket som modersmål då det kan påverka deras prestation eller förhindra studenter att uttrycka sig under gruppdiskussioner. (1) Det finns några personer som blir tystare om de inte har samma modersmål som huvudspråk och de som behöver använda dubbel lika mycket ord för att säga samma sak som de andra vill säga. Det är dock inte beskrivit om det påverkar gruppdynamiken vid alla tillfällen då det beror på språknivå, tidigare erfarenhet, kultur och även personlighet.

Å andra hand, om det finns öppenhet i gruppen kan det vara en fördel att få vara med i en grupp med andra språk då man lär sig av andra och utvecklar sin språkkunskap markant. Man har även använt PBL som en typ av pedagogik för att lära språket då det kräver mycket språkkunskap, bra hörförståelse, utvecklad vokabulär och träning att prata flyttande i en grupp under gruppdiskussioner. Man lär sig även mycket genom att lyssna på vad de andra säger och dela med kunskap och vara aktiv under gruppdiskussioner. Det kräver dock mycket motivation, förberedelse och att man vågar säga fel för att kunna uttrycka sin åsikt och gå vidare under diskussioner.

Det har även diskuterats om det skulle vara en fördel att ha PBL på engelska då de flesta artiklar är skriven på engelska, engelska är ett världsspråk och det förväntas att man ska behärska engelska när man jobbar, presenterar artiklar eller är med på konferens tex. Det är dock svårt att införa detta då inte alla elever kan engelska på samma nivå och det skulle kunna förhindra elever att dela med sig kunskap om de inte skulle känna sig bekväma med deras språknivå, det skulle kunna minska antalet frågor eller göra att de flesta bara skulle dela med de artiklar man hade hittad på engelska och använda enbart fakta som kommunikation i diskussion. Det skulle även kunna ha som konsekvens att man skulle minska kunskapsnivå och kvalitet på gruppdiskussioner. (2)

Enligt studier är det viktig att vara aktiv och dela med sig kunskap med PBL gruppen. Men språket är inte bara en kommunikationsmetod, utan även en kultur och det kan påverka hur man deltar i gruppen beroende på vilken kultur och erfarenhet som man har sedan tidigare. Det finns visa kulturer som premierar de som är bra aktiv lyssnare och de som ser det som en nackdel att man blir för aktiv i en gruppdiskussion då det förhindrar andra att delta lika aktiv under diskussioner. Enligt PBL är det viktig att man är aktiv i grupp och delar med sig kunskap därför kan det bli en kulturskillnad om man tänker på olika sätt och om man inte känner till gruppkontrakt eller de regler som gäller under PBL gruppträff. Det finns olika normer, kulturer, språk och typ av personer. (3) Det finns även visa personer som har svårt med att prata i grupp, de som har svårt med sociala kontakter och sociala koder och de som har svårt att uttrycka sin åsikt muntlig.

Därför undrar man ofta om PBL kan bli en pedagogisk metod för alla typ av studenter och i så fall vilka strategier som finns för att hjälpa till varje individ som har olika typ av språk, kultur eller sociala svårigheter som kan förhindra dem att bli lika delaktiga under gruppdiskussioner. Det är dock en fördel att det finns en del av PBL som är skriftligt, dvs IBU, det är dock av stor vikt att varje student är aktiv och delaktig under gruppdiskussioner.

Det finns bristande studier som beskriver möjliga strategier för att förhindra den typ av ojämnhet i PBL grupper med tanke på att vi lever i en globaliserad värd med olika typ av personer med olika språk och kulturer. Det är dock av stor vikt att man som elev får rätt information om kurspedagogik, vad som förväntas av en och att handledare blir en del av den hjälpen så att gruppdynamiken fungerar och alla blir delaktiga under gruppdiskussioner.





Referenser:

1) Maha A. Al Turki, Mohamud S. Mohamud, Emad Masuadi, Mohammed A. Altowejri, Abdullah Farraj, Henk G. Schmidt, The Effect of Using Native versus Nonnative Language on the Participation Level of Medical Students during PBL Tutorials, Health Professions Education, Volume 6, Issue 4, 2020, Pages 447-453, ISSN 2452-3011, https://doi.org/10.1016/j.hpe.2020.11.001.

2) Dirk Humalda & Wichard Zwaal (2016) Problem-based learning in the first or second language: Does it make a difference?, Research in Hospitality Management, 6:2, 207-212, DOI: 10.1080/22243534.2016.1253292

3) Remedios, L., Clarke, D., & Hawthorne, L. (2008). Framing collaborative behaviors: Listening and speaking in problem-based learning. Interdisciplinary Journal of Problem-Based Learning, 2(1), 1-20. Framing_Collaborative_Behaviors_Listenin.pdf

Frågestundens plats i PBL-familjen Av Anna Carlén

Inom pedagogik med problembaserat lärande (PBL) har studenten huvudrollen i lärprocessen, med stöd av olika faciliterande funktioner. En av målsättningarna med PBL som pedagogisk modell är följdaktligen att hjälpa studenterna att bli ”självlärande lärare”, med förmåga att söka, applicera och kritiskt reflektera kring kunskap (1), det vill säga studenten ska både att lära sig, och lära sig att lära. Det innebär att traditionell, katedral undervisning inte används som huvudsaklig pedagogiska lärandeaktivitet vid utbildningar med PBL, eftersom studenten då i många fall blir en passiv mottagare av katalog kunskap, med mindre ansvar för det egna lärandet. Hörnstenarna för PBL är istället ett studentcentrerat lärande med basgruppsarbete som en av de mest centrala lärandeaktiviteterna.
Huruvida föreläsningar överhuvudtaget har en plats vid PBL är diskutabelt. Ändå används föreläsningar med varierande grad av lärarbaserad envägskommunikation i många högskoleutbildningar som använder sig av PBL. Det har hävdats att det starkaste skälet till bibehållna föreläsningar möjligen är att föreläsningar inom högskolepedagogik har en lång och stark tradition som är svår att överge. (2) Säkerligen finns också andra legitima skäl.
Föreläsandet behöver dock inte vara detsamma som lärarledd kunskapsmonolog. I föreläsningssalen finns flera olika typer av koncept och upplägg som i varierande grad överensstämmer med förhållningssättet vid PBL, och som kan passa in i den problembaserade pedagogiken. Inom kollaborativt lärande används exempelvis ”flipped classroom” där föreläsningstillfället blir en storts resurstillfälle i storgrupp efter att studenten tagit del av förinspelat matierial, eller ”just in time teaching” som stämmer av studenternas förståelse genom onlinefrågor och därefter anpassar föreläsningstillfällets innehåll till den aktuella studentgruppens kunskapsnivå. (3) Frågan jag ställer mig här, är om föreläsningsmodellen ”frågestund” i helklass passar som lärandeaktivitet vid PBL-utbildningar?
Generellt sett är frågor som fenomen är i sig är mycket betydelsefulla inom PBL. (2) Problemformuleringar och frågeställningar driver lärprocessen genom att identifiera kunskapsluckor och utgöra incitament till lärande för individen, såväl i samband med basgruppsarbete som vid egna studier. Frågor utnyttjas också som stöd i samband med utvärdering och reflektion; ”Vad vet jag redan? Vad är nytt för mig? Vad har jag lärt mig? Vad behöver jag fördjupa mig mer inom?” Även under föreläsningsmoment kan frågor inkorporeras, exempelvis genom att låta studenterna diskutera frågor i par under föreläsningens gång, eller genom att studenterna får reflektera över föreläsningens innehåll och skriva ner oklarheter i form av frågor att besvara under kommande föreläsning och på så sätt reflektera över sitt lärande. (2) Det senare exemplet har likheter med frågestunden som koncept, men inkluderar varje enskild students individuella reflektion som grund för uppkomna frågor, snarare än den valfria möjligheten att ställa eller skicka in frågor.
Frågestund är en typ av lärandektivitet som ofta förläggs mot slutet av en kurs, där studenter får möjlighet att ställa frågor till ämnesexperter för att få svar på frågeställningar som uppstått och som inte kunnat redas ut genom självstudier eller grupparbete tidigare under kursen. Studenter uppskattar ofta den schemalagda frågestunden som en givande läraktivitet. Ett skäl till det kan vara att eftersom mycket av inlärningen och kunskapsinhämtandet görs på egen hand vid PBL-baserad undervisning, kan frågestunden bli ett tillfälle att stämma av såväl oklara koncept som förväntat kunskapsdjup. Vid frågestunden uppmuntras studentaktivering och studenternas förförståelse tas i beaktande och påverkar innehållet och nivån på frågestunden. Båda dessa faktorer är viktiga faktorer för lärande (2), vilket talar för frågestunden som koncept.
Frågan är om det studenten vill ha alltid är det studenten behöver? Finns det skäl att inte erbjuda frågestunder vid PBL-utbildningar? Den student som inför en frågestund har reflekterat och aktivt identifierat kunskapsluckor som inte kunnat täckas av egen informationssökning eller diskussion i basgruppen, ges möjlighet att söka kunskap och förtydliganden genom att ställa frågor till ämnesläraren. Möjligheten att ställa frågor vid en frågestund kan därför antas både öka kunskapsnivån och stärka dessa individers förmåga att reflektera kring sitt eget lärande. Vid frågestund (eller föreläsning) i stor grupp är det dock främst de starka studenterna som tar plats och ställer frågor. Ett kollektivt frågetillfälle riskerar således att ge den mer passive studenten mindre möjlighet till att själv reflektera kring sitt inlärningsbehov i och med att frågorna presenteras och formuleras av andra studenter. Även om den mer passive studenten kan uppfatta de ställda frågorna som både relevanta och intressanta, gör det passiva lyssnandet ändå att momentet istället mer liknar envägskommunikationen vid en katedral föreläsning än en aktiv lärprocess baserad på reflektion över det egna lärandet.
Skulle ovanstående resonemang vara skäl nog att inte låta passiva, tysta eller tillbakadragna studenter lyssna på andra studenters frågor? Är det hämmande för deras individuella lärprocess, eller kan frågestundens klargöranden anses vara fördelaktiga även för de studenterna, och kanske bidra till att lyfta deras kunskapsnivå för att på så sätt nå kursens lärandemål? Vore det i så fall till och med orättvist att inte låta dem dra nytta av de frågeställande studenterna, eller är det i längden istället ogynnsamt att låta dem lyssna istället för att själva identifiera sina kunskapsluckor?
Några av dessa potentiella nackdelar med kollektiv frågestund i storgrupp kan åtgärdas genom krav på att samtliga studenter bidrar med frågor tillfrågestunden, med huvudsyftet att stimulera till reflektion kring lärandet snarare än att generera en stor mängd frågor att ta upp. Det riskerar visserligen att ge ämneslärarna ett mer omfattande arbete om alla frågor ska besvaras, men det kan i sin tur hanteras genom att ett antal nyckelfrågor besvaras i helgrupp och resterande frågor lämnas obesvarade. Vidare kan kvaliteten på frågestunden hållas högre, om det tydliggörs att frågestunderna ska besvara komplexa fenomen och frågeställningar, snarare än företeelser som beskrivs i vanligt förekommande läroböcker.
Sammanfattningsvis finns det ur pedagogisk synvinkel både för- och nackdelar med frågestund i PBL-baserad lärandemiljö. Huruvida frågestund har en plats eller inte kan till syende och sist betraktas som en kompromiss mellan enskilda studenters versus studentkollektivets behov, samt i någon mån också resursutnyttjande. Genom att belysa syftet med frågestunden för både studenter och lärare, ställa krav på komplexa frågor och ställa krav på bidrag från samtliga deltagande studenter, kan frågestund som lärandeaktivitet nog i många fall ha sin plats även i PBL-miljö.

Referenser
1. Wiggins S, Chiriac EH, Abbad GL, Pauli R, Worrell M. Ask Not Only ‘What Can Problem-Based Learning Do For Psychology?’ But ‘What Can Psychology Do For Problem-Based Learning?’ A Review of The Relevance of Problem-Based Learning For Psychology Teaching and Research. Psychology Learning & Teaching. 2016;15(2):136-154. doi:10.1177/1475725716643270
2. Fyrenius A, Bergdahl B & Silén C. Lectures in problem-based learning—Why, when and how? An example of interactive lecturing that stimulatesmeaningful learning, Medical Teacher, 2005; 27:1, 61-65, DOI: 10.1080/01421590400016365
3. Pluta W, Richards B & Mutnick A. PBL and Beyond:Trends in Collaborative Learning, Teaching and Learning in Medicine. 2013; 25:sup1, S9-S16, DOI:10.1080/10401334.2013.842917