När jag blev erbjuden jobbet som universitetsadjunkt på sjuksköterskeutbildningen började jag fundera över min pedagogiska förmåga. Hade jag någon sådan? Vad har jag som gör att jag skulle kunna vara en bra basgruppshandledare? Har jag något att tillföra? Jag har vare sig studerat pedagogiken eller själv studerat enligt principen under mina utbildningar som jag har läst. Jag kan inte säga att introduktionen har varit av någon vidare kvalité, eller jag har nog inte ens haft någon när jag tänker efter, det var mer av ”learning by doing”. Inkastad till vargarna. Som tur var blev jag även inkastad på denna kurs, ”Problembaserat lärande och basgruppshandledning”. Kursen har fått mig att reflektera en hel del, dels över förmågan som basgruppshandledare, dels över nyttan av problembaserat lärande (PBL) som pedagogik. Jag har läst otaligt många artiklar i kursen. Det ska väl tilläggas att jag gillar att läsa artiklar. En av de första artiklarna som jag läste nämnde en intressant aspekt gällande basgruppshandledarens specifika ämneskunskaper och detta fångade mitt intresse. Behöver jag som basgruppshandledare ha en specifik ämneskompetens för att handleda en basgrupp på sjuksköterskeutbildningen? Jag har funderat och reflekterat vart jag själv står i frågan men känner att jag behöver mer evidens innan ställningstagande. Därav har jag valt att studera detta fenomen lite närmare. I PBL finns en vattendelare angående handledarens kompetens inom lärandemålens område. I litteraturen kan läsas att det finns ett behov av den ämnesspecifika kompetensen samtidigt som andra talar emot detta och menar att det är utvecklandet av handledningen som basgruppshandledare som är av betydelse. Resultaten är således tvetydligt vilket detta inlägg kommer att dyka lite djupare i.
PBL är en studieform där studenternas lärande och utveckling står i centrum, tanken är att studenterna tar ett eget ansvar över sitt lärande. Studenterna tränas i att söka information, använder sig av diskussioner för att utveckla ett reflekterande förhållningssätt (Egidius, 1999). Basgruppshandledarens uppgift är bland annat att kunna utmana studenterna till dialog och aktiv bearbetning, att kritiskt granska olika kunskapskällor och utmana studenterna till att utveckla det egna lärandet (Medicinska fakulteten, 2017).
Hur ser det då ut inom vårdvetenskapen angående basgruppshandledarens ämnesspecifika kunskapers vara eller icke vara? Enligt Dolmans et al (2002) finns studier som pekar på både styrkor och svagheter gällande att ha en handledare med ämnesspecifika kunskaper. Det finns studier som pekar på skillnader i studenternas faktakunskaper vid tentamen men det finns även mixade resultat som inte pekar på några specifika skillnader (Leary, Walker, Shelton, och Fitt, 2013). Vidare menar Enoch, Yoswa och Aguirre (2001) att det inte finns någon skillnad i studenternas lärande inom patofysiologi och farmakologi i relation till handledarens kunskaper inom området medan det i mikrobiologi sågs finnas en signifikant skillnad relaterat till studieresultatet. Hur vida detta resultat speglar den svenska undervisningen är svår att avgöra då studien är utförd i Afrika. Mina reflektioner över detta är ändå att det upplevs vara svårare att hålla en PBL struktur inom just dessa områden, dels vad jag själv har upplevt under de få basgrupper jag har hunnit medverka i men även vad jag har hört kollegor säga samt som det även diskuterats under denna kurs. I studien av Couto, Bestetti, Restini, Faria-jr och Romao (2015) ses en markant skillnad där studenterna värderar handledarens ämneskunskaper mycket högt och ses som en avgörande faktor i inlärningsprocessen. Denna studie blir ganska intressant, mina reflektioner blir direkt funderingar kring om det upplevs lättare för studenterna att ha en ämnesspecifik handledare pga att det är lättare att få “korrekta” svar. I relation till detta tar Schmidt, Van Der Arend, Moust, Kokx och Boon (1993) upp att resultat i liknande undersökningar som ovannämnda kan skilja sig beroende på vilka studenter som medverkar i undersökningarna. Det skulle tex kunna innebära att studenter i tidigare terminer är mer beroende av en handledare med specifika ämneskunskaper jämfört med studenter i senare terminer som klarar sig mer självständigt. Detta stämmer väl överens med resultat som ses i Atez och Eryilmas (2010) där nybörjarstudenter betonar sitt behov av en mer vägledande riktning i basgruppen. Det påtalas även att handledarens expertis inom ämnet är en positiv påverkande faktor inom dennes prestation i sin handledning. Vidare beskrivs att om handledaren inte har specifik ämneskunskap så sågs det vara svårt att veta om diskussionen vandrar bort från ämnet. Studien påtalar även att det kan finnas negativa effekter av att vara en ämnesspecifik handledare då det ansågs att denne kunde ingripa för mycket i diskussionerna men även på ett vägledande sätt som inte ansågs lämpligt inom PBL. Studien påtalar att en handledare utan specifik ämneskunskap kan ha svårt att veta om studenterna vandrar iväg från ämnet. Det är precis dessa funderingar jag har haft kring ämnesspecifika handledare. Borde det inte vara lättare för en handledare som kan ämnet än en som inte har kunskapen om det? Intressant läsning återfinns i Dolmans, Gijselaers, Moust, De Grave, Wolfhagen, Van Der Vleuten (2002) där det ses en påverkan av studenternas prestation beroende på vad handledaren har för typ av förkunskaper. Vidare beskriver Hay och Katsikitis (2008) att en handledare utan ämnesspecifik kompetens sågs få ett högre betyg för sin gruppledningsförmåga medans den ämnesspecifika handledarens studenter sågs ha ett bättre studieresultat på tentamen.
Så åter till frågan om jag som basgruppshandledare behöver ha en specifik ämneskompetens för att handleda en basgrupp på sjuksköterskeutbildningen? Litteraturen visar att det finns många fördelar men också nackdelar med att handledaren har en den specifika ämneskompetens. Denna reflektion är endast en liten pusselbit i handledarens prestation och undervisningsförmåga. Det finns såklart många fler faktorer som inte tas upp i denna reflektion att ta i beaktan som tex basgruppshandledarens kunskaper och inställning till PBL som pedagogik men även förmågan till att öka gruppens motivation, uppmuntran till diskussion och reflektion för att få ett effektivt grupparbete. Själv tror jag att det är till fördel att ha specifik ämneskompetens men om det är ett måste ställer jag mig tveksam till.
Ates, O. & Eryilmaz, A. (2010). Factors affecting performance of tutors during problem-based learning implementations. Elsiver, Procedia- social and behavioral sciences. s. 2325-2329. doi:10.1016/j.sbspro.2010.03.330
Couto, L., Bestetti, R., Restini, C., Faria-jr, M. & Romao, G. (2015). Brazilian medical students’ perceptions of expert versus non-expert facilitators in a (non) problem-based learning environment. Medical Education. Vol 20 (1). Doi: https://doi.org/10.3402/meo.v20.26893
Enoch, K., Yoswa, D. & Aguirre, J. (2001). Does tutor subject matter expertise influence student achievement in the problembased learning curriculum at Unitra medical school? South African medical journal. Vol. 91(6).
Dolmans, D., Gijselaers, W., Moust, J., De Grave. W., Wolfhagen, I., Van Der Vleuten, C. (2002) Trends in research on the tutor in problem-based learning: conclusions and implications for educational practice and research. Medical Teacher, 24(2), s. 173-180. DOI: 10.1080/01421590220125277
Egidius, H. (1999). Problembaserat lärande – en introduktion för lärare och lärande. Lund. Studentlitteratur.
Hay, P J. & Katsikitis, M. (2008). The ‘expert’ in problem-based and case-based learning: necessary or not?. Medical education. vol. 35, (1). s. 22-26. Doi:https://doi.org/10.1111/j.1365-2923.2001.00679.x
Leary, H., Walker, A., Shelton, B. E., & Fitt, M. H. (2013). Exploring the Relationships Between Tutor Background, Tutor Training, and Student Learning: A Problem-based Learning Meta-Analysis. Interdisciplinary Journal of Problem-Based Learning, 7(1). http:// doi.org/10.7771/1541-5015.1331
Medicinska fakulteten (2017). Problembaserat lärande – Vision, Värdegrund och Verktyg. Hämtad den 3 oktober 2022 från https://old.liu.se/medfak/utbildn/pedagogisk-verksamhet/hogerartikel/1.689141/PBL_VIsion_Varden_Verktyg.pdf
Linköpings universitet
Schmidt, H.G., Van Der Arend, A., Moust, J.H.C., Kokx, I. and Boon, L. Influence of tutors’ subject-matter expertise on student effort and achievement in problem-based learning. Academic Medicine. 1993; 68: 784-791