Måste man vara neurolog för att handleda tema neuro? Av Emelie Adolfsson

Om man ska handleda blivande läkare måste det väl vara en fördel om man själv är läkare och insatt i ämnet som bearbetas, eller? Hur mycket ämneskunskap behöver en handledare ha för att vara en bra handledare? Kan jag som icke-läkare bli en bra handledare på läkarprogrammet? Det ska jag ta reda på nu.
När PBL introducerades som lärandemetod under 1970-talet ansågs den bästa handledaren vara en neutral facilitator som inte behövde vara särskilt kunnig inom det specifika ämnet. Handledarens roll var att facilitera studenternas lärandeprocess och främja denna, inte att förse dem med sakkunskap. Detta gäller fortfarande men i litteraturen har det under åren debatterats om det kanske ändå krävs expertkunskap för att studenterna ska uppnå bästa resultat. Åsikterna går isär. Vissa menar att det är omöjligt för en handledare utan expertkunskap att kunna handleda studenter, de kommer aldrig nå den djupa kunskapsnivå som krävs när de själva måste famla efter svar som de aldrig får bekräftade. Andra säger tvärt om, en neutral facilitator är grunden för en välfungerande PBL-handledare. Som neutral handledare kommer du inte kunna lägga dig i sakfrågor. Som expert kommer det vara väldigt svårt att hålla dig från att gå in i diskussionerna och styra dem åt rätt håll när något felaktigt sägs. Många hävdar att det kan skapa osäkerhet kring det problembaserade lärandet i basgruppen om handledaren ofta avbryter och kommer med det rätta svaret, då behöver man kanske inte anstränga sig lika mycket och man tappar det studentorienterade arbetet.
I en studie som behandlar denna frågeställning studerade man både expert- och ickeexpert-handledare och fann både skillnader och likheter i handledningen mellan de två. En observation var att för att få en välfungerade basgrupp krävs att handledarens fokus ligger i att facilitera grupprocessen och studenternas lärande, oavsett förkunskaper. Detta för att främja det studentorienterade arbetssättet. Det man också kunde konkludera var att som expert-handledare hade man lättare för att initiera nya diskussionsfrågor då man själv är insatt i ämnet, något som kan underlätta och bredda kunskapsinhämtandet. En kanske naturlig följd av detta är att man fann att experthandeldare generellt pratade mer under träffarna. Om ”att prata mer” är positivt eller negativt beror förstås på vad som sägs. Analysen i denna studie visade att experthandledaren i större utsträckning ledde studenterna på rätt spår genom att ställa de rätta frågorna medan icke-experten var bättre på att få studenterna att utmana varandra och använde oftare olika tekniker för att facillitera gruppen.
När man läser vidare i litteraturen kan man finna ännu fler kategorier eller grupperingar av handledare än bara expert eller icke-expert. Några förslag på handledartyper är: den liberala supportern, den näringsgivande socialiseraren, den styrande konventionalisten eller den pragmatiska möjliggöraren. Vidare försöker man kategorisera olika handledarbeteenden och ett indelningsförslag är följande: i) kategorisk, ii) suggestiv, iii) samarbetsvillig, iv) faciliterande. Hur vi än försöker kategorisera och dela in handledare i olika fack kommer man i slutändan bli tilldelad en grupp studenter som jobbar bättre eller sämre tillsammans och man måste hitta ett sätt att handleda som fungerar, oavsett om man som handledare är social, samarbetsvillig eller bara pragmatisk. Trots försök till att kategorisera i litteraturen har jag har svårt att tro att man alltid bara är på ett visst sätt. Jag föreställer mig att den ideala handledaren är flexibel och kan snabbt byta roll när gruppen kräver det. En trött och seg grupp som haft en vecka full med långa föreläsningar och kort förberedelsetid till basgruppen behöver troligen en entusiastisk och lite mer styrande handledare medan en ivrig men spretig grupp kan behöva någon som samlar ihop och organiserar mer. I studien diskuteras hur olika handledarstilar och beteenden påverkar studenternas resultat och det visar sig att det enda man riktigt kan konkludera är att den bästa handledaren är den som arbetar student-orienterat, att studenterna leder arbetet och att handledaren faciliterar gruppen.
Förmågan att veta när, varför och hur man ska ingripa eller vägleda studenterna tycks gemensamt för alla handledare vara den mest utmanande delen. En alltför upphuggen diskussion där handledaren ofta lägger sig i och förklarar sakkunskaper eller tillrättavisar skapar ofta en osäkerhet i gruppen. Det kan vara svårare att föra de första trevande diskussionerna i ett nytt basgruppsfall när man vet att handledaren som sitter där kan alla svar och gärna lägger sig i. Speciellt utmanande för en grupp som inte arbetat tillsammans tidigare, det är ju pinsamt att bli tillrättavisad att man tänker fel. Men om man vänder på det, om handledarens kompetens ligger helt utanför ämnet, hur ska då studenterna veta om det de tar upp är relevant? För en handledare utan expertkunskap krävs ändå att man är väl förberedd och insatt i basgruppsfallet. Det måste finnas ett stöd, ett handledarunderlag där det är beskrivet vad syftet med fallet är och exempel på vad studenterna bör bearbeta. När man inte har den djupa sakkunskapen finns förstås risken att man lättare kan missa frågeställningarna som bidrar till en djupare förståelse för problemet.
Vilka egenskaper krävs för att vara den perfekta handledaren? Som en sammanfattning av den litteratur jag läst och mina egna reflektioner har jag kommit fram till följande:
• En god facilitator som är neutral och tar hänsyn till allas inspel
• Flexibel i att ändra handledarstil och använda sig av olika tekniker för att jobba med gruppen och individerna
• Kunnig inom basgruppsfallet men inte nödvändigtvis expert inom området
• Veta när och hur studenterna behöver avbrytas och byta spår utan att ta över deras lärandeprocess
• Entusiasmera och uppmuntra till lärande och kunskapsinhämtning
• Reflektera över sin handledarroll
• Uppmuntra studenterna till att reflektera över vad och hur de lärt sig
Oavsett vad handledaren har för bakgrund, expert eller inte, är man i litteraturen helt överens om att det krävs särskild träning i PBL och handledning av PBL-grupper för att bli en bra handledare. Med den träningen tror jag att man kan bli precis lika bra handledare, oberoende av bakgrund och sakkunskaper. På LiU får någon som varken är neurolog eller ens läkare chansen att handleda kommande neurologer, onkologer och allmänläkare. Jag är glad att jag fått den chansen.

Referenser
[1] Andrea Gilkison (2003): Techniques used by ‘expert’ and ‘non-expert’ tutors to facilitate problem-based learning tutorials in an undergraduate medical curriculum. Medical education 37:6-14
[2] Samy A. Azer (2009): Interactions between students and tutor in problem based learning: the significance of deep learning, Kaohsiung J Med Sci May Vol 25, No 5
[3] Williams and Paltridge (2016): What we think about the tutor in PBL, Health Professions Education
[4] Silén C. (2006) The tutor’s approach in base groups (PBL). High Educ 2006;51:373–385.