Hur få jag till “wow-faktorn” på basgruppsdiskussionerna? Av Hanna Tigerstrand Grevnerts

Jag har, under de terminer jag arbetat som basgruppshandledare på Fysioterapeutprogrammet, mött på olika typer av grupper. Ganska tidigt handledde jag en grupp som bestod av studenter med hög motivation, som snabbt blev samspelta och var motiverade att arbeta. De hade så fina diskussioner, de ritade på tavlan, lät alla komma till tals, hade högt i tak- ja en toppenbra grupp!

Efter den terminen, så har jag funderat på mycket vad som gör att den gruppen fungerade så bra. Speciellt när andra grupper kan ha så svårt att hitta det där gruppklimatet där man samarbetar, lyfter diskussionen och får till ”wow”-stunderna? Jag önskar så, att hitta verktygen för att få alla grupper att hamna i dessa lägen. Jag vill kunna gå in i exakt rätt ögonblick med den där smarta kommentaren som öppnar allas ögon, som får dem att dra efter andan när kunskapen faller på plats på ett sätt som kommer fastna för alltid… Är det ens möjligt att bli så fullfjädrad som handledare?

Om man tittar på de verktyg en gruppledare har för att påverka gruppens motivation, få till diskussion och använda utvärdering effektivt, så finns många verktyg som handlar om egenskaper hos gruppledaren. Smith et al [1] publicerade 2018 en omfattande review där man sammanställt data från 28 vetenskapliga artiklar, med syftet att ta fram ett ramverk med de karaktäristiska dragen som är viktiga hos en gruppledare inom interprofessionell hälso- och sjukvård och socialtjänst. Resultatet av granskningen blev 12 områden som på olika sätt kan påverka gruppen. De 12 områdena var (fritt översatt av undertecknad) ”facilitering av delat ledarskap”, ”förändring och förbättring”, ”personliga egenskaper”, ”målbild”, ”kreativitet och innovation”, ”kommunikation”, ”team-building”, ”tydligt ledarskap”, ”sätta riktningen”, ”externa förbindelser”, ”bra gruppmix”, ”expertis”[1].

Jag tycker att bland dessa områden så är framförallt ”personliga egenskaper”, ”kommunikation” och ”kreativitet och innovation” delar som intresserar mig. Under ”personliga egenskaper” sammanfattar Smith et al det med att gruppledaren behöver kunna visa entusiasm, engagemang, empati och ha kunskap om människor. När jag läste detta kände jag att delen med ”kunskap om människor” vill jag veta mer vad man tänker att det är. Artikeln man refererat till där är Suter et al från 2007 [2], som beskriver i resultatet av sin kvalitativa artikel där chefer inom hälso- och sjukvård och personal från olika yrkesgrupper intervjuats om ledarskap överlag och hur en ledare kan facilitera interprofessionellt arbete inom vården. Man såg att en bra ledare bör skapa strukturer och processer som uppmuntrar och tillåter lärande på gruppnivå. Gruppledaren bör även vara en förebild, och föregå med gott exempel gällande engagemang [2]. Detta går inte helt i linje med den lite mer tillbakadragna rollen som handledare som förväntas av en PBL-basgruppshandledare. Men kanske man kan visa engagemang utan att ”ge studenterna alla svar”, uppmuntra processen engagerat utan att gå in i ämnesspecifika diskussioner?

Under området kommunikation, tar Smith et al upp att ledaren ska se till att det blir konstruktiva debatter och att denne ska lyssna på, lita på och stötta medlemmarna i teamet, något som Mickan and Roger kom fram till i sin review artikel från 2000 [3]. Man sammanfattar även i den artikeln att arbete i grupp är komplext, och ett tydligt mål är nödvändigt.

Under rubriken ”kreativitet och innovation” syftar Smith et al till arbetet av Cook and Leathard 2004 [4], när de menar att för att få till en kreativ lärmiljö så behövs balansen mellan en harmonisk och en debatterande grupp.

Med bakgrund av artiklar och diskussioner under PBL-kursens gång känner jag att jag kan sammanfatta att verktyg för handledare, för att underlätta gruppens arbete och främja diskussioner och lärande, kan vara både tydliga och mer abstrakta. Exempel på tydliga redskap kan vara att skriva basgruppskontrakt för att sätta ramarna för arbetet, att introducera ovalen och förtydliga stegen, för att gruppmedlemmarna ska förstå vad som förväntas. Att man använder scenarion som är verklighetsanknutna och direkt applicerbara på studenternas kommande yrkesroll, är också det ett kraftfullt verktyg för att öka motivation och indirekt underlätta arbetet framåt och diskussioner.

De tydliga redskapen är mer handfasta och lättapplicerade. Se kommer vi till de mer ”mjuka” variablerna. Jag som handledare bör vara engagerande, lyssna, visa empati, lita på medlemmarna samt se till att balansen mellan harmoni och debatt är ”lagom”.

Jag tänker mig att det blir lite som att ta sig an föräldrarollen. Man läser på innan, tänker ”jag ska aldrig låta skärmen vara barnvakt” eller ”alla i familjen mår bäst av att barnen sover i sin egen säng” eller ”barnmat på burk är ju bara för lata föräldrar som inte engagerar sig”. Sen kommer barnet…

Det som man tänkt innan ställs lite på ända. Man inser att man måste visst ”lära genom att göra”. Man varvar att känna sig som världens bästa och världens sämsta förälder, från ena minuten till den andra. Men, på något sätt så lär man sig med tiden, man tar sig igenom de svåra stunderna. Efter att ha snubblat, svurit och tagit sig upp igen så brukar ju slutprodukten för de allra flesta bli rätt okej. Kanske är det samma sak med att handleda en grupp. De mjuka variablerna är lite kantiga i början, man kanske inte är smidigast i världen när man ska gjuta olja på vågorna i gruppens konflikter de första gångerna, men med tiden lär man sig vad som fungerar och får en känsla för när man ska gå in som handledare och när man ska avvakta.

Med de diskussioner vi haft i kursen som underlag, med den lärandeprocess jag genomgått, och de verktyg jag tagit till mej, ser jag fram emot att träffa nästa basgrupp och få slipa bort lite kantighet!


1. Smith T, Fowler-Davis S, Nancarrow S, Ariss SMB, Enderby P: Leadership in interprofessional health and social care teams: a literature review. Leadersh Health Serv (Bradf Engl) 2018, 31(4):452-467.

2. Suter E, Arndt J, Lait J, Jackson K, Kipp J, Taylor E, Arthur N: How can frontline managers demonstrate leadership in enabling interprofessional practice? Healthc Manage Forum 2007, 20(4):38-43.

3. Mickan S, Rodger S: Characteristics of effective teams: a literature review. Aust Health Rev 2000, 23(3):201-208.

4. Cook MJ, Leathard HL: Learning for clinical leadership. J Nurs Manag 2004, 12(6):436-444.