Från student till handledare: hur gör man en framgångsrik övergång? Av Martin Stoor

Fyra år efter att jag tagit examen från läkarprogrammet vid Linköpings universitet vandrar jag nu åter regelbundet genom medicinska fakultetens lokaler. Varje gång slås jag av en paradoxal tidsförnimmelse; studentlivet känns samtidigt fjärran avlägset och nyss genomlevt. Tiden har dock onekligen haft sin gång och när jag numera kliver in i grupprummet gör jag det som basgruppshandledare, inte längre som student. Men har mitt sinne också gjort övergången?
”Studenterna behöver en handledare, inte en extra duktig student”. Under utbildningens fem år hade jag ett tiotal basgruppshandledare och tillhörde tolv olika basgrupper. PBL-formatet, dessa tillsynes slumpmässiga konstellationer av kurskamrater och våra handledare var en central aspekt av min upplevelse som läkarstudent. Min motivation att nu som ST-läkare återvända som basgruppshandledare grundar sig i en önskan att hjälpa nästa generations läkarstudenter tillägna sig de kunskaper som de behöver i sin framtida yrkesutövning. Det är ett stort ansvar och min egen erfarenhet säger mig att en duktig basgruppshandledare förbättrar upplevelsen för studenterna. Hur ska jag lyckas med detta? Vilka egenskaper och förhållningssätt bör en god basgruppshandledare ha och vilka förväntningar har studenterna på handledaren? Det var med dessa frågor som jag anmälde mig till denna kurs och vilka jag nu känner mig bättre rustad än förut att besvara.
Inom problembaserat lärande (PBL) används inte begreppet lärare, utan ”facilitator” på engelska och handledare på svenska. Ordet handledare har sitt ursprung i den gamla tidens förhållande mellan mäster och gesäll inom ett hantverk. Det hyser en undermening att den handledde står i centrum och tar initiativet. Inom PBL, en konstruktivistiskt rotad pedagogisk teori som ursprungligen kristalliserades vid läkarprogrammet vid McMaster University i Ontario, Kanada på 1960-talet, är handledarrollen en mångfacetterad funktion. Grundprinciperna för PBL kan uttryckas som att 1) den lärandes kunskaper och förståelse utgör startpunkten för det fortsatta lärandet, 2) lärandet sker tematiskt och struktureras kring verklighetsanknutna scenarier, 3) den lärande styr själv lärprocessen och 4) den lärande får möjlighet att formulera sin förståelse tillsammans med andra [2]. Dessa principer manifesteras i basgruppsträffarna (”basen”), den centrala lärandeaktiviteten inom PBL.
Vilka egenskaper önskar studenterna själva hos sin handledare? En studie av läkarstudenter på andra och tredje terminen, vilket också råkar vara den studentgrupp som jag själv nu handleder, visade att studenterna högst värdesatte engagemang, förmågan att entusiasmera, ämneskunskap, god kännedom om kursens utformning och studenternas behov samt tålamod [4]. Goda kunskaper om kursinnehållet var en särskilt eftertraktad faktor, vilket traditionellt inte betonats inom PBL, där handledarrollen främst handlat om gruppdynamik, konfliktlösning och att hjälpa till att driva lärprocessen framåt [3]. Personligen delar jag uppfattningen att så god ämneskunskap som möjligt är en fördel bland handledare inom PBL. Min avsikt är inte att basgrupperna ska omvandlas till undervisning i smågruppsformat med personlig tillgång till föreläsaren (trots att det för en oerfaren student vore ett mycket åtråvärt upplägg), vilket dock är en risk om inte handledaren är säker i sin roll. Det bästa med en ämneskunnig handledare upplevde jag var deras förmåga att hjälpa oss studenter värdera kunskapen som diskuterades och fördjupa vår förståelse. Är det verkligen rimligt att diskussionen fastnar på den här punkten där två basgruppsmedlemmar har olika uppfattning? Finns det viktiga aspekter som vi inte vidrört? När man saknar erfarenhet och en större kontext är det ofta svårt att som student göra dessa avvägningar. En sådan handledare kan, enligt mig, också med fördel bidra med korta svar på frågor som annars hade bromsat upp tankeprocessen, vilket effektiviserar tidsanvändningen och möjliggör ett resonemang på en högre nivå än att fastna i detaljer. Handledaren måste dock vara uppmärksam på tecken till att ett ”beroende” börjar utvecklas, där studenterna i stor utsträckning riktar sig till denne istället för till varandra. Detta är i linje med att de flesta studenter föredrar en aktiv verbalt aktiv handledare, men i dessa situationer behöver handledaren betona att studenterna har huvudansvaret för lärandeprocessen och motivera till utökad kunskapsinhämtning och eget resonemang [2, 4].
Handledaren ska genom sin pedagogiska och ämnesmässiga erfarenhet sträva efter att leda gruppens diskussion mot en djupare kunskapsnivå. Att se samband, ponera olika aspekter av ett problem och applicera nyvunnen kunskap på nya problem är en del av djupinlärning, vilket väl genomfört PBL ger goda förutsättningar till [1]. Frågor som gynnar djupinlärning kräver i sig inte expertkunskaper och det är omöjligt att handledaren är välinsatt i allt vad basgruppsfallen omfattar. Jag är definitivt inte en sådan person. Av den anledningen är det desto viktigare att ”handledarsidan” till varje fall är tillräckligt detaljerad för att upplysa handledaren om den förväntade kunskapsnivån och fallets plats i curriculum. I min egen handledargärning ämnar jag därför alltid ha gått igenom det givna materialet som tillhandahålls åt handledarna och ägna min fulla uppmärksamhet åt samtalet och studenternas beteenden.
En framgångsrik basgruppshandledare uppmuntrar till en god kommunikation inom gruppen, samt har kännedom om grupprocesser. Som tidigare nämnts är interaktionen med andra och gemensam inlärning en grundidé bakom PBL. En samsyn kring basgruppens arbetssätt och en fördelning av roller (ordförande, sekreterare, skriva på tavlan, läsa fallen gemensamt på storskärm) främjar teamarbete [1]. Handledaren ska verka för dialog mellan studenterna, snarare än parallella monologer där samtalspunkter inte följs upp. En öppen kommunikation där feedback och kritik både förväntas och ges under ordnade former förebygger konflikter och ökar engagemanget [2]. Tidigt under min första termin hade jag upplevelsen att min basgrupp präglades av konkurrens snarare än samarbete, där studenterna inte ville erkänna att de inte hade full förståelse i ett givet ämne. Detta resulterade i monologer och obekväm tystnad. Tyvärr tycktes vår handledare inte uppfatta situationens olämplighet. Ett sådant scenario ska givetvis undvikas då det inte minst sänker motivationen samt skapar missnöje [1]. Åtgärder som handledaren kunde ha vidtagit inkluderar en öppen metadiskussion kring gruppens känslor och att förtydliga syftet med basgruppsträffarna. En viktig orsak till liknande problem är bristande kunskaper om PBL-arbetssättet hos nya studenter, svårigheter att definiera den relevanta kunskapsnivån och bristfällig handledning.
Jag har alltid varit intresserad av undervisning och handledning, något som jag som ST-läkare får ägna mig mycket åt genom att ta hand om VFU-läkarstudenter. Det kändes därför naturligt att nu också slutligen agera på tanken som jag länge hyst att bli basgruppshandledare på läkarprogrammet. Genom denna kurs har jag fått en ökad respekt för de som handledde mig, en student utan tidigare PBL-vana, och känner mig bättre rustad inför uppgiften. Att vara handledare är en konst som kräver kunskap, övning och visdom. Min yrkessfär, människans hälsa och sjukdomar, är ett kunskapsområde som det tar en livstid att bemästra. Genom min insats som basgruppshandledare har jag dock stora möjligheter att fostra ett tänkesätt hos framtidens kollegor som gör dem bättre rustade inför utmaningen.
Sammanfattningsvis bär jag med mig att handledaren vid PBL har i uppgift att:
• Stödja studenterna i implementeringen av arbetssättet vid PBL (Ovalen, Livbojen) och i efterlevnaden av basgruppskontraktet
• Ha kännedom om curriculum och fallens inriktning med syftet att stödja studenterna i uppfyllandet av lärandemålen och upprätthålla en standard mellan olika grupper
• Agera garant för ett tillitsfullt klimat
• Moderera diskussionen vid behov samt uppmuntra till dialog och delaktighet
• Synliggöra grupprocesser och kommunikationsmönster och utvärdera dessa
• Arbeta för djupare förståelse och inlärning genom sina inlägg och frågor till studenterna
• Assistera i konfliktlösning
• Öka verklighetsanknytningen och inspirera, särskilt om handledaren är av samma profession


Referenser:
1. Azer, Samy A. “Interactions between Students and Tutor in Problem-Based Learning: The Significance of Deep Learning.” The Kaohsiung Journal of Medical Sciences, vol. 25, no. 5, 2009, pp. 240–249., https://doi.org/10.1016/s1607-551x(09)70068-3.

2. Hård af Segerstad, Helene, et al. Problembaserat lärande: Idén, handledaren och gruppen. Första upplagan., Liber AB, 1997.

3. Turan, Sevgi, et al. “Evaluating the Role of Tutors in Problem-Based Learning Sessions.” Procedia – Social and Behavioral Sciences, vol. 1, no. 1, 2009, pp. 5–8., https://doi.org/10.1016/j.sbspro.2009.01.005.

4. Yee, Hla Yee, et al. “Improving Pbls in the International Medical University: Defining the ‘Good’ PBL Facilitator.” Medical Teacher, vol. 28, no. 6, 2006, pp. 558–560., https://doi.org/10.1080/01421590600878226.