Under mitt första år som doktorand läste jag en fristående kurs på Linköpings Universitet. Jag var väldigt motiverad och exalterad över alla nya spännande saker jag skulle få lära mig. I kursen skulle vi ha ett antal basgrupper, detta koncept var helt nytt för mig. Men mina kurskamrater förklarade för mig hur det skulle gå till och så körde vi igång. Jag tyckte basgrupperna var toppen! Det var superkul att diskutera med gruppen. Men under terminens gång växte min förvirring och frustration… Det tog lång tid att förbereda sig till basgrupperna och mycket av det vi pratade om togs inte upp på föreläsningarna över huvud taget. Hur skulle vi veta vad det är vi behöver lära oss och inte? Måste vi göra ALLTING själva? Är inte det väldigt orättvist? Är de för lata för att göra fler föreläsningar? Jag tyckte att kursen verkade dåligt planerad.
Nu har jag fördjupat mig i den pedagogik som basgruppskonceptet är grundat på: problembaserat lärande (PBL). Nu förstår jag varför kursen var upplagd som den var. Att få den insikten innan jag började kursen hade besparat mig mycket frustration och ilska.
Jag har gått i traditionell skola i 17 år. Jag är van vid att läraren presenterar ett ämne och sedan ger uppgifter att öva på. Jag förväntade mig att föreläsningarna skulle täcka hela kursens innehåll och att basgrupperna skulle vara som lektioner, för att bearbeta kunskapen vi fått på föreläsningarna. Men PBL fungerar annorlunda. Det är grundat i en socialkonstruktivistisk syn på kunskap och lärande. Enligt detta perspektiv är lärande en aktiv process som stödjs av social interaktion och samarbete 1. Därför är den centrala lärandeaktiviteten basgrupper, där en liten grupp studenter samlas 1-2 gånger i veckan och samarbetar med stöd av en handledare.
Varje basgruppstillfälle utgår från ett verklighetsanknutet scenario som är kopplat till studenternas framtida yrkesverksamhet, till exempel ett patientfall. Basgruppens första steg är att brainstorma och inventera gruppens kunskaper. Vad handlar scenariot om? Vad vet gruppen redan? Därefter definieras problemställningar. Vad behöver gruppen ta reda på? Studenterna själva får alltså till stor del ta ansvar och styra över vad de vill lära sig, men handledaren finns tillgänglig för att se till att lärandemålen uppfylls. Detta kallas för studentcentrerat lärande. Med detta upplägg kan lärandet utgå från studentens nuvarande kunskapsnivå, till skillnad från traditionell undervisning där läraren definierar startpunkten 2.
Mellan basgruppstillfällena får studenterna individuellt söka information och svar på gruppens problemställningar. Här är studenten fri att själva välja källor, det finns ingen dedikerad kursbok. Det ger möjlighet att öva informationssökning och källkritik. Vid nästföljande basgruppstillfälle diskuterar gruppen vad de har lärt sig. Ofta har studenterna använt olika källor och kanske har de förstått saker olika. I diskussionen kan de enskilda individernas kunskaper slås ihop och bilda en mer komplex bild, detta kallas kollaborativt lärande och är en central idé inom PBL. Avslutningsvis återkopplar gruppen till scenariot. Studenterna får se hur kunskaperna kan appliceras på ett verkligt scenario och därmed ökar förståelsen för kunskapens relevans 2.
Föreläsningar hör till traditionell undervisning och passar i sitt typiska format inte in i PBL konceptet. Föreläsningar finns dock fortfarande kvar i många kurser med PBL, delvis eftersom det är en av de äldsta undervisningsformerna och är starkt förknippat med universitetet 3. Men även eftersom föreläsningar är bra på att ge en övergripande bild, förklara viktiga detaljer, reflektera över personlig erfarenhet och att motivera studenter. PBL-undervisning med inslag av traditionell undervisning, så som föreläsningar, kallas hybrid-PBL. Det är dock viktigt att notera att föreläsningarna i hybrid-PBL inte täcker hela kursinnehållet och inte ger alla nödvändiga detaljer, utan är till för att väcka nyfikenhet och underlätta förståelsen. I ett väldesignat PBL-schema ska ämnen introduceras på basgrupperna innan föreläsningen, så att studenterna får möjlighet att inventera sina egna kunskaper innan ny information presenteras. Föreläsningarna kan också vara ett tillfälle där studenterna får möjlighet att diskutera ämnet med någon sakkunnig och få svar på frågorna som de inte kunnat lösa i basgruppen 4.
I PBL måste studenterna ta eget ansvar för sitt lärande. Det är absolut krävande. Att lära sig någonting är hårt arbete och ingen annan kan göra arbetet åt dig. Men PBL har även fördelar. Till exempel det här med att starta från sin egen kunskapsnivå. Det kan man göra även i traditionell undervisning genom att läsa på om ämnet innan föreläsningarna, det är ett vanligt studieteknik-tips. Men, hur många brukar faktiskt göra det? I PBL har man inget val, basgrupperna ger en struktur som ”tvingar” till god studieteknik. Basgrupperna minskar också risken för prokrastinering. De ger deadlines som är utspridda över terminen och en känsla av ”accountability”, att gruppen märker ifall man inte gjort vad man ska är en stark motivation för vissa.
En annan fördel är att PBL är mer likt arbetssättet i det verkliga livet. När en läkare ska diagnostisera en patient finns det inget facit som talar om vad som är rätt svar. De måste själva söka upp, värdera och applicera information, ofta i samråd med kollegor. Som forskarstuderande ser jag även stora paralleller mellan PBL och forskningsprocessen. Forskning går ut på att förstå vad vi vet nu (inventera), fundera på vad vi vill ta reda på (problemformulering), designa och genomföra experiment/studier (söka information) och sedan dela med sig av kunskapen, exempelvis genom att publicera artiklar. Genom att diskutera med andra forskare och genom att koppla mina forskningsresultat till andras så bidrar jag till kollaborativt lärande och det är så vi tar oss framåt. Varje forskningsfält är som en stor basgrupp! Jag skulle tro att det fungerar likadant på ett företag som ska utveckla en produkt, eller på en myndighet som ska fylla en samhällsfunktion på bästa sätt, kanske rent av på de flesta arbetsplatserna. Att ha övat på detta arbetssätt genom PBL under utbildningen tror jag kan underlätta övergången till arbetslivet.
Så, vad jag hade velat säga till mig själv innan jag började min första PBL-kurs är:
• Det är inte meningen att föreläsningarna ska ge dig all information du ska lära dig i kursen
• Läs på om PBL-konceptet och ge det en chans, det är en stor omställning men du kommer gilla det!
Referenser
1 Corbacho, A. M. et al. Interdisciplinary higher education with a focus on academic motivation and teamwork diversity. International Journal of Educational Research Open 2, doi:10.1016/j.ijedro.2021.100062 (2021).
2 Barrows, H. S. Problem-Based Learning in Medicine and Beyond: A Brief Overview. NEW DIRECTIONS FOR TEACHING AND LEARNING 68 (1996).
3 Fyrenius, A., Bergdahl, B. & Silen, C. Lectures in problem-based learning – why, when and how? An example of interactive lecturing that stimulates meaningful learning. Med. Teach. 27, doi:10.1080/01421590400016365 (2005).
4 Azer, S. A. What makes a great lecture? Use of lectures in a hybrid PBL-curriculum. Kaohsiung J. Med. Sci. 25 (2009).