Gruppdynamik och problembaserat lärande – handledarens roll av Linda Lundgren

Allt sedan studietiden har jag fascinerats av gruppdynamikens påverkan på inlärning. Vad är det som gör att det i vissa grupper finns en positiv synergism medan det i andra grupper finns en underliggande frustration och ibland plågsam ineffektivitet? Hur kan jag som handledare inom problembaserat lärande (PBL) stödja och verka för att en basgrupp arbetar i och mot en positiv och motiverande inlärningsmiljö? 

Utmärkande för problembaserat lärande är att studenten själv tar ansvar för sin inlärning och sökande av fakta. Studenten lägger på egen hand upp en plan för hur inlärningsmålen ska uppnås. I basgruppen har man dock ett gemensamt ansvar för att arbeta med ett problemområde och därför krävs också att man ha en samsyn kring arbetssättet. 

Basgruppen beskrivs som en av de viktigaste byggstenarna inom problembaserat lärande och benämns som hjärtat i lärandeprocessen. Basgruppen utgörs av (5-) 6–9 studenter och en handledare. Handledarens uppdrag är att stödja, vägleda, stimulera och utmana. För att kunna bli en bra handledare är kunskap om utvecklingen för en grupp viktig. Tuckman har beskrivit utvecklingen i fem steg: 

  1. Gruppen formas. I den här fasen behöver gruppen få tydliga instruktioner om vad som ska göras och enas om gemensamma regler för hur man ska arbeta tillsammans. 
  2. Gruppen går igenom en form av maktkamp då instruktionerna för arbetet nu är tydliga och man börjar inta sina ”roller” i gruppen. Om man inte kommit fram till reglerna för hur man ska arbeta tillsammans i första fasen är det viktigt att dessa klargörs nu.  
  3. Karakteriseras av samarbete och gruppen tar sig gemensamt an uppdraget att genomföra uppgiften. Om det blir meningsskiljaktigheter kan dessa oftast lösas ganska enkelt. 
  4. Utförandefas. Gruppen har nu blivit än mer sammansvetsade och man litar på varandra. Man är effektiv i sitt arbete och positionerna/rollerna i gruppen är mer utsuddade.  
  5. Uppdraget är utfört och gruppen upplöses. 

Handledarrollen är tydlig i fas 1 och 2, där gruppen behöver få information om uppgiften och hjälp med att sätta upp ramarna för samarbetet. Utmaningen för handledaren är sedan att kunna vägleda och stötta i fas 3 och 4. I dessa faser kan det vara aktuellt att föra in en dimension av metakognition (medvetenhet om sina egna tankar och processer). Förslag på frågor som kan öka medvetenheten är reflekterande frågor såsom: ”Har jag lärt mig något om detta tidigare?” ”Vad förstår jag så här långt?” ”Vilka frågor behöver jag ställa för att komma vidare i problemlösningen?” 

I Christina Agulanders magisteruppsats och intervjustudie om PBL som didaktisk metod i vuxenutbildningen, är handledaren i fokus. I rapporten bekräftas att gruppdynamiken och den sociala processen har en stor inverkan och betydelse för det problembaserade arbetssättet. Handledare för basgrupper inom ramen för problembaserat lärande intervjuades i studien. I intervjuerna beskrivs att det sociala samspelet mellan student och handledare kan ge en mer personlig relation än vad som kan uppnås i en mer traditionell föreläsningsmiljö. Detta uppfattas kunna ge en större trygghet för studenten. Den närmare relationen beskrivs också kunna leda till att man tidigare kan upptäcka om en student har problem eller ”halkar efter”. Utifrån min egen erfarenhet av att handleda en basgrupp har jag upplevt att man relativt snabbt bildar sig en uppfattning om de olika individerna i basgruppen, när det gäller vem som kommer att vara påläst och vem som kommer att ha en ursäkt för att inte ha läst. Min egen reflektion är dock att man måste komma in i gruppen med ett öppet sinne och inte döma för snabbt. 

Avseende gruppdynamiken är handledarnas uppfattning i Agulanders studie att det sällan uppstår olösliga problem, men att hela processen störs av om en eller flera är motståndare till problembaserat lärande eller inte har läst på inför basgruppstillfället. De flesta handledarna menar att arbetsgången måste genomföras ”på rätt sätt” och enligt principen för PBL för att lärandet ska bli bra. Flera handledare betonar vikten av tydlighet och att ge mycket återkoppling till studenterna för att undvika negativa effekter i gruppen. Min uppfattning är att detta innebär tydliga gemensamma riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas i basgruppen och att det finns en ambulerande fördelning av ordförandeskap, vem som skriver anteckningar och hur ordet fördelas när problemfrågeställningar ska diskuteras och lösas.  

I studien framkommer också att handledarnas egen uppfattning är att handledaren behöver ha ämneskunskap (men ej på detaljnivå) och kunskap om att leda en grupp och hur en grupp fungerar. Man diskuterar även att handledarens ålder, kön och erfarenhet kan få betydelse för hur stor auktoritet handledaren har i gruppen och att man bör vara medveten om detta som handledare. En handledare behöver ha god självinsikt och känna sina egna värderingar och ”allergier” då man själv också kommer att göra värderingar om de övriga medlemmarna i gruppen samt sättet att arbeta på. För att kunna vara en aktiv lyssnare behöver handledaren känna ett engagemang för uppgiften. Man betonar även vikten av att lämna över till en utsedd ordförande i gruppen för att ta bort fokus från handledaren. Om gruppen fastnar eller hamnar fel i diskussionen är det handledarens roll att få gruppen på rätt spår igen. Detta görs i första hand via tankeväckande (metakognitiva) frågor och inte via givna svar. 

I ett examensarbete från Luleås tekniska universitet studeras var fokus hamnar när man arbetar i grupp – den sociala processen eller den kunskapsmässiga lärandeprocessen? I studien intervjuades bland annat lärare om deras upplevelser gällande grupparbetets positiva och negativa sidor. Positiva sidor var: lära sig arbeta med andra, ansvarsfördelning, lär bättre när man lär av varandra, trygghet att arbeta i grupp. Negativa sidor var: själva grupprocessen i sig tar tid, ojämn arbetsfördelning, studenter med hög arbetsmoral kan bli ”tjatiga föräldrar” till studenter med låg arbetsmoral. Sammantaget bedöms grupprocesserna ta tid från kunskapsinlärningen, men att lärdomen om att arbeta i grupp är något som man tar med i andra sammanhang i livet.  

I Eva Hammar Chiriacs avhandling Grupprocesser i utbildning beskrivs de grupprocesser som uppstår i basgrupper vid problembaserat lärande. Slutsatsen i avhandlingen är att man kan identifiera olika typer av grupprocesser i basgrupperna och att vilken typ av uppgift som ska slutföras har betydelse för vilka grupprocesser som uppstår. Det framgår också att fysisk frånvaro ifrån gruppen påverkar hela basgruppens arbete och process.  

Sammanfattningsvis bör man som handledare ha god kännedom om gruppdynamik och grupprocesser för att på bästa sätt kunna stödja, vägleda, utmana och stimulera i basgruppsarbetet. 

Källor  

Agulander, Christina. PBL som didaktisk metod i vuxenutbildning. Tutorers upplevelser. Magisteruppsats. Malmö högskola. Lärarutbildningen. 

Hammar Chiriac, Eva. Grupprocesser i utbildning En studie av gruppers dynamik vid problembaserat lärande. Avhandling, Filosofiska fakulteten, Linköpings Universitet, no 95.  

Löfquist S, Norlund M. Vad lär vi oss när vi grupparbetar? En studie om var fokusen hamnar när elever arbetar i grupp.  Examensarbete, Luleå tekniska universitet. 2006:120. 

Silén, Charlotte. Problembaserat lärande – pedagogisk idé och metod. Hälsouniversitet, Linköping, 2004. 

Tuckman BW. Developmental sequence in small groups. Psychological Bulletin, 1965, 63(6),384-399.  

 

Framgångsrik PBL- ett gemensamt ansvar av Anna Pihl

Som ny basgruppshandledare på sjuksköterskeprogrammet har jag insett svårigheten och komplexiteten i denna roll. Under några månaders handledarerfarenhet har flera minnen och tankar väckts då jag själv var student i problembaserat lärande (PBL) under min grundutbildning och specialistutbildning. Tankar och minnen hur handledarna var som jag haft genom årens gång. Vad var det egentligen den ena handledaren gjorde som ledde till att jag var så entusiastisk och sugen på att vilja lära mig mer om ämnet att jag fullkomligt dök ner till skolans bibliotek och var uppslukad i timmar efter basgruppstillfället? Och vad var det som den andra handledaren i en annan termin gjorde som medförde att jag kände mig frustrerad, obekväm och att basgruppstillfället inte hade gett någonting alls? Eller berodde det bara på handledaren? 

Problembaserat lärande innebär ett studentcentrerat synsätt. Det innebär att studenten själv tar ansvar för sitt lärande och har en vilja att vara delaktig i sin utbildning. Basgruppen är en central aktivitet. Studenten tränar att kunna identifiera inlärningsbehov utifrån verklighetsbaserade scenarion och kursmål. De övar på att söka relevant kunskap samt diskutera och reflektera kring detta i dialog med gruppmedlemmar och handledare (LIU, 2017). Processen i problembearbetningen i basgruppen liknar mycket hur arbetet i det yrkesverksamma livet hanterar problemlösning, inom bland annat sjukvården. Problembaserat lärande utvecklar färdigheter som behövs för ett livslångt lärande (Bate et. al. 2014) 

Men vad är då handledarens uppgift i det problembaserade lärandet i basgruppen? Handledaren ska facilitera, dvs stödja och utmana studenterna i deras lärande, i stället för att vara kunskapsförmedlare och föreläsare som den traditionella rollen innebär som lärare (Silén, 2006). Facilitatorn ska fokusera på interaktion i gruppen, studenternas engagemang i läroprocessen och leda diskussionen rätt när det är nödvändigt (Azer 2004, Yee et. al, 2006). Det finns flera studier som visar hur studenterna önskar att en handledare ska respektive inte ska vara. I bland annat Yee et. al. (2006) studie påvisades att studenterna föredrog en handledare som pratade mer, dvs som förklarade fakta eller rättade studenterna när de hade fel. En handledare som var expert i ämnesinnehållet föredrogs framför en handledare som inte hade expertkunskaper. En handledare som ger studenterna de rätta svaren på frågorna som ställs är kanske bekvämt, men det är inte handledarens roll (Bate et al., 2014). Studenter i PBL betonar att det är viktigt att handledaren inte tar över basgruppen och dominerar. Skulle så ske är det lätt att gruppen inte tar eget ansvar och studenterna riskerar att bli passiva. Lika viktigt är det att inte sitta helt tyst som handledare och inte ge någon feed-back alls (Silén, 2006, Yee et. al. 2006). Här är med andra ord en balans avgörande. PBL-handledaren har en påverkan på produktiviteten och inlärningen hos studenterna (Silén 2006). Det är verkligen en hissnande tanke att veta att jag som handledare påverkar basgruppens arbete och lärande med min närvaro. För att utveckla min skicklighet i rollen behövs kontinuerlig träning, stöd och fortbildning (Silén 2006).  

Men hur framgångsrikt arbetet blir under basgruppstillfället beror inte bara på vilka färdigheter handledaren har eller hur bra utformat det verklighetsbaserade scenariot är. Huvudansvaret hur detta ska bli vilar dock på studenterna själva (Azer, 2004). För att lyckas i problembaserat lärande är det viktigt att studenterna förstår varför PBL används, att dom är medvetna om gruppdynamiken i basgruppen och kan lära sig att samarbeta med andra (Bate et.al., 2014). Azer (2004) lyfter i sin artikel tolv användbara tips till studenten. Här betonas bland annat hur viktigt det är att sätta grundregler tidigt i gruppen, att bygga tillit i gruppen genom att lyssna, vara hjälpsam, dela litteratur och själv be om hjälp. Att reflektera vad du kan göra för gruppen, vara aktiv i diskussion, uppmuntra varandra och behålla fokus på målet är flera tips till studenten. Tillsammans kommer detta bli avgörande för hur framgångsrikt basgruppens arbete blir. 

Hade jag som student fått mer kunskap i själva metoden PBL och insett värdet av att skapa/ge det tid för att komma samman som grupp med alla våra erfarenheter och personligheter hade det skapat ett mer lugn och mindre osäkerhet i den stressade tillvaron som omgav en. Kanske ska repetition, diskussion och reflektion kring PBL som metod och filosofi prioriteras mer vid uppstart av ny termin. Studenten uppmanas själv att läsa och repetera metoden genom hänvisning i litteraturlistan. Detta bort prioriteras säkerligen till förmån för ämnesinnehåll. Vid osäkerhet och stress, tex när tentamen närmar sig, tenderar vissa studenter att falla tillbaka på traditionell inlärning. Man vill ha mer fakta serverat och när det inte blir så riktas frustration och kritik mot PBL, vilket kan påverka inlärningen negativt. Jag känner igen mig till viss del och det är synd att det blir så. För det jag insåg snabbt när jag blev färdig sjuksköterska var att mina studier, med ett problembaserat lärande som bas, var till stor hjälp i mitt yrke.  

För att lyckas med ett framgångsrikt problembaserat lärande krävs primärt en avslappnad och välkomnande undervisningsmiljö. En miljö som skapar engagemang, bygger tillit och möjliggör ett samspel mellan studenter och handledare. Här har studenter och handledare ett gemensamt ansvar för att detta ska ske. Ett gemensamt ansvar att skapa förutsättningarna och tillsammans utveckla det problembaserade lärandet till något framgångsrikt.  

Referenser: 

Azer, S. A. (2004) Becoming a student in a PBL course: twelve tips for successful group discussion. Medical Teacher, Vol. 26, No. 1, pp. 12-15  

Linköpings Universitet. (2017). Problembaserat lärande – Vision , Värdegrund och Verktyg, 1(21), 1– 21. 

Bate, E., Hommes, J., Duvivier, R., & Taylor, D. (2014). Problem-based learning (PBL): Getting the most out of your students – Their roles and responsibilities: AMEE Guide No. 84. Medical Teacher, 36 (1), 1-12. 

Silèn, C. (2006). The tutor`s approach in base groups (PBL). Higher education, 51:373-385 

Yee, H.Y, Radhakrishnan, A. & Ponnudurai, G. (2006) Improving PBLs in the International Medical University: defining the “good” PBL facilitator. Medical Teacher, 28 (6) 558-560 

Konflikthantering inom ramen för PBL av Rebecka Vahlgren

Under PBL-kursen har diskussionerna kring vad ett gott handledarskap innebär varit många och långa, men alltid givande. Ett återkommande tema har varit konflikthantering i basgruppen; hur löses en konflikt i ett basgruppssammanhang på bästa sätt? Och vad är egentligen handledaren roll?
Lärarförbundet definierar en konflikt som en interaktion mellan minst två parter, där minst en av dem har önskemål som upplevs för betydelsefulla för att kunna släppas, samt uppfattar möjligheten att få sagda önskemål uppfyllda av motparten blockerad (1). Definitionen är bred, varför olika teoretiska modeller kan hjälpa till att bryta ner en konflikt i olika beståndsdelar.
På 1960-talet publicerade fred- och konfliktforskaren Galtung J (2) en modell för att ge en översikt av en konflikts olika aspekter. Denna harsenare kommit att gå under namnet “ABC-triangeln”, och enligt Friberg M (3), som gjort en djupdykning i ämnet, används modellen för att illustrera en konflikt som en triangel med tre hörn (A-, B- och C-hörnet), som representerar de mest betydelsefulla delarna av en konflikt.
  • A-hörnet står för “attityder” och behandlar det som pågår inom parterna. Detta kan i sin tur delas in i tre olika perspektiv; affektivitet (vilka känslor som väcks inuti parterna gentemot varandra), kognition (vilka tankar parterna har om varandra, vad som är rätt och fel), och motivation (vilka önskemål och avsikter parterna har i konflikten).
  • B-hörnet står för “beteenden” och handlar om vilket agerande parterna visar för att driva konflikten framåt. Detta innefattar t.ex. direkta handlingar, verbal och icke-verbal kommunikation (kroppsspråk, tonfall etc.).
  • C-hörnetstår för “sakfrågor” (engelskans contradiction) i konflikten. Dessa syftar till de önskningar som är blockerade enligt ovan nämnda definitionen av vad en konflikt är, dvs konflikter som har tydliga men oförenliga mål hos parterna.
ABC-triangeln kan alltså användas för att kategorisera olika typer av konflikter. En central del är däremot att de allra flesta konflikter innehåller aspekter av samtliga hörn. Huvudfokus för en konflikt kan ofta, till en början, ta fäste i C-hörnet, och allteftersom konflikten fortgår förskjuts fokus till att utvidga A- och B-hörnen, ibland så pass uttalat att sakfrågan till slut inte längre går att lösa utan att djupdyka ner i de andra hörnen först. En annan viktig hållpunkt i ABC-triangeln är att varje konflikt är unik och kräver därmed individuellt anpassade lösningsverktyg, där ABC-triangeln kan fungera som ett första screening-verktyg för att bilda sig en uppfattning om en konflikts beståndsdelar hos respektive part (3).
Friberg M (3) har även vidareutvecklat resonemanget kring ABC-triangeln till att göra modellen tredimensionell, dvs att motsvara en pyramid i tre nivåskikt. Fortfarande utgör A-,B- och C-hörnen basen av pyramiden, där det översta skiktet utgörs av konfliktens synliga del (det parterna uttrycker öppet för varandra och eventuella andra aktörer). Mitten skiktet innefattar parternas dolda agenda (det de själva är medvetna om, men väljer att inte visa utåt). Bottenskiktet består av det parterna är omedvetna om och inte har reflekterat över, men som spelar roll för konflikten (t.ex. att man uttrycker sig nedvärderande, eller omedvetna fördomar om den andra parterns motiv bakom ett visst agerande) (3).
Det går att överföra ABC-modellens resonemang kring konflikthantering i PBL-sammanhang genom att exemplifiera med ett fiktivt basgruppsscenario enligt nedan:
En månad in på utbildningen är det dags för utvärdering av basgruppen du är handledare för tillsammans med din handledarkollega. Ni har båda identifierat några genomgående mönster:
  • Person A är uteslutet 15 minuter sen.
  • Person B står för 75 procent av talartiden.
  • Person C och D refererar enbart till varandra på ett sätt som gör att resten av gruppen inte alltid hänger med.
  • Du och din handledarkollega har en misstanke om att det finns en irritation hos samtliga medlemmar i basgruppen över att ni inte ger svaren direkt på de frågeställningar som kommer upp vid basgruppsträffarna.
Utifrån exemplet ovan finns det flera grogrunder till konflikt där handledarna har stor möjlighet att påverka konfliktförloppet, kanske redan innan en reell konflikt hinner bryta ut. Hitchkock och Andersson (4) menar att handledare kan medla i konflikter i fyra olika steg.Det första steget innebär att man flikar in och guidar/korrigerar gruppen när de är mitt uppe i en diskussion. I vårt scenario, där basgruppen verkar irriterad över att inte kunna besvara sina frågeställningar direkt, skulle det kunna innebära att handledaren vid diskussion kring implementering av kunskapsläget ställer frågor avtypen “Hur kommer ni gå tillväga för att kunna besvara dessa frågeställningar till nästa tillfälle?”,och där förhoppningsvis kunna leda in diskussionen till ovan nämnda antagna frustration (djupdyka i A-hörnet och lyfta det osagda i mittenskiktet), med fortsatt resonemang kring vikten av att själv lära sig att inhämta kunskap (lösningsverktyg för sakfrågan, dvs C-hörnet).
I det andra steget föreslår handledaren en ny lösning på ett problem. Här kan handledaren ta sig an den snedfördelade talartiden genom att föreslå att en ordföranderoll införs, som har i uppgift att fördela talartiden så jämnt som möjligt. Även om basgruppen inte nappar på förslaget, kan det väcka en konstruktiv diskussion kring hur aktiv roll medlemmarna har i basgruppen (synliggöra det omedvetna i bottenskiktet). I det tredje steget åberopar handledaren regler för att basgruppen ska fungera framöver. I vårt scenario är en person konstant sen samt att två personer enbart pratar med varandra. Här kan det vara lämpligt för handledaren att vid utvärderingen ta upp basgruppskontraktet för att påminna om regler om punktlighet samt vikten av att samtliga känner sig inkluderade (väcka diskussion och djupdyka i B-hörnet). Om en sådan regel ej finns, kan handledaren föreslå att gruppen kanske borde se över och korrigera kontraktet så tiden för basgruppsträffarna utnyttjas maximalt.
Det fjärde och sista steget innebär att handledaren tar hjälp från någon utomstående (4). Detta kan bli aktuellt om ovan nämnda strategier inte fungerar, eller om basgruppen (hela eller delar) hamnar i personlig konflikt med sagd handledare. Som handledare är det i min mening värdefullt att ha ett övergripande perspektiv och kunna inse när det är dags att ta in extern hjälp (den andra handledaren, kursledningen etc.) för att komma fram till en lösning, när en själv inte längre kan fungera som medlare på ett konstruktivt sätt.
Sammanfattningsvis är konflikthantering ett viktigt område att vara någorlunda bevandrad i som blivande basgruppshandledare. ABC-triangeln är en flera decennier teoretisk modell anpassad för konflikthantering i väpnade konflikter, och bör betraktas därefter. Som redan nämnt är alla konflikter individuella och kräver anpassade lösningar, även om en modell kan hjälpa till att bena ut vilka delar konflikten faktiskt består av. Detta gäller särskilt om parterna inte själva hittar en väg ut konflikten och börjar anklaga varandra för saker som inte står i proportion till den ursprungliga tvisten. Jag ser fram emot att lära mig mer om konflikthantering mellan andra och kunna jämföra hur jag själv hanterar och agerar i och mellan konflikter med andra innan, under och efter den här kursen.
Referenser:
1.Jordan, T. Att hantera och förebygga konflikter på arbetsplatsen, Lärarförbundetsskolledarförening. 2012.
2.Galtung, J. Violence, Peace, and Peace Research. Journalof Peace Research,1969;6(3), 167-191.
3.Friberg, M. Towards a Theory of Conflict and Conflict Resolution, Göteborg:University of Göteborg, CESAS; 1990.
4.Hitchcock and Anderson. Dealing with dysfuntional tutorial groups. Teaching and Learning in Medicine. 1997, 9(1), 19-24.

Motivation och upplevelse av lärande i olika lärandemiljöer av Anders Ersson

”Man lär för livet, inte för tentamen” är en ständigt återkommande fras inom pedagogiken där ambitionen är att skapa en förståelse för ett sammanhang där ny kunskap kan appliceras för att lösa ett problem. Av det skälet har olika pedagogiska metoder utvecklats och implementerats för att stimulera till djuplärande och en djupare förståelse för en problematik snarare än att endast förmedla fakta (1–3). Gemensamt för dessa metoder är att de syftar till olika former av självstyrt lärande. Även om den traditionella, förläsningsbaserade undervisningsformen i sin traditionella utformning generellt visat sig underlägsen problem och teambaserat självstyrt lärande, både vad gäller examensresultat och djupinlärning så finns det gemensam problematik som inte med automatik gör PBL metodiker framgångsrika per se (4,5). 

Den universella målsättningen med undervisning bör vara att ge eleverna en fullgod bas för deras fortsatta verksamhet i sin yrkesroll och en metodik för kontinuerligt kunskapsinhämtande. Detta medför att kunskapen måste kunna användas i sitt sammanhang och eleven måste kunna se hur den specifika kunskapen passar in i ett större mönster och hur interaktion sker i ett arbetsteam samt hur kunskapen kan appliceras och raffineras för användning i olika sammanhang (2,6). För detta krävs en metod som stimulerar” deep learning” intrinsic motivation” (3) och här har PBL metodik visat på goda resultat, både i relation till kursmål och sett till prestation i den kommande yrkeskarriären. Genom det interaktiva lärosättet stimuleras personlig interaktion och andra krav ställs på handledningen än ur ett mer traditionellt elev/ lärarperspektiv (2). 

Den traditionella katedrala undervisningsformen tenderar att premiera ett ytligt lärande av huvudsaklig strategisk natur, speciellt om en förestående tentamen är utslagsgivande. Studenten drivs av prestationskrav (extrinsic motivation) snarade än av en önskan om förståelse och tidspress medger inte ett djupare inträngande i ämnet. Läromedlen är pre- designerade och lämnar mycket lite utrymme för eget sökande och att jämföra olika gruppmedlemmars källfynd. Jämfört med PBL metodiker tenderar examensresultaten att vara sämre både sett till ”passrate” och till kunskapskvalité. Kombineras den katedrala undervisningen med gruppbaserade ”tutorials” och en ökade mängd integrerad undervisning där problemet belyses från olika aspekter ökar visserligen graden av djuplärande men läraren dominerar fortfarande faktaflödet och mycket av den externa motivationen kvarstår liksom ett lärande präglat av institutionens förförståelse och litteraturval.  

I ett fullt utvecklat integrerat PBL koncept nås de bästa undervisningsresultaten, både vad det gäller examensresultat och förmåga till djupinlärning, då den centrala styrningen är minimal och interaktionen i gruppen stimulerar förståelse och ger möjlighet till källkritik av gemensamt framtaget material. Emellertid, beroende på hur eleven uppfattar sin lärande situation, och hur basgruppen leds kan effekten påverkas i riktning mot strategiskt och ytligt lärande och skillnaderna gentemot traditionell undervisning minska. Upp till 30 % av läroeffekten har ansetts variera med hur studenten upplever sin undervisningsmiljö, något som skulle kunna förklara motsägelsefulla resultat vid utvärdering av PBL program. (4,5) 

PBL är en tidskrävande process som kräver en tydlig handledning och en adekvat tidsram inom vilken uppgifterna ska vara möjliga att klara av. En för snäv tidsram, inadekvat basgruppshandledning, för hög komplexitet i frågeställningarna, en otillräcklig problemdefinition och liten möjlighet till kvalitativ återkoppling tenderar att förstärka elevens lärobeteende gentemot en återgång till ytligt och strategiskt lärande. Detta kan då till resultat i paritet med traditionella föreläsningsbaserade program (4). 

Således är framgångsfaktorerna att tidigt skapa en positiv bild av inlärningssituationen. I detta har man angett den individuella upplevelsen som cirka fyra gånger mer betydelsefull än  ”institutionskulturen” som initialt kan påverka val av studieort och program.   

En problembaserad undervisning har visat sig ha olika effekter på gruppdeltagarna vilket kan förklara skillnaderna i resultat i olika PBL program (4). Äldre studenter och mer akademiskt inriktade personer har lättare att arbeta efter en djuplärande approach och förändrar inte sin lärostil nämnvärt oavsett läromiljön medan studenter med en ytlig lärandestil visar sig mer benägna att ändra sitt lärande mot en mer djup approach när de deltar i PBL program. Likaledes är de positiva förändringen i djuplärande mer prominenta än motsvarande minskning i ytligt D:o vilket gör implementering av en lärandekultur centralt i PBL processen.  Det är således oerhört väsentligt att vara noggrann i sina förberedelser, båda vad gäller kursintroduktioner som utbildning av handledare och att se till att en fortlöpande kvalitetskontroll av undervisningen genomförs. Här gäller då inte bara studieresultat, då dessa kortsiktigt kan hållas uppe med strategiskt lärande, utan att man försäkrar sig om att djupet i lärandet består.  

En basgrupp erbjuder även andra utmaningar för handledaren i och med att gruppen dynamiskt utvecklas mot en ökande självständighet och får en ökande förmåga till kritisk reflexion vilket påverkar gruppens resultat (7). Detta kräver en hög grad av uppmärksamhet och mental närvaro hos handledaren och en förmåga att anpassa sin medverkan i gruppen efter gruppens mognadsgrad för att ge rätt förutsättningar för utveckling. 

Sammanfattningsvis kan man säga att väl så goda undervisningsresultat kan uppnås även i traditionella läromiljöer om en hög grad av integrerad undervisning tillämpas och där skillnaderna gentemot PBL då kan utjämnas. PBL program har dock en större potential till en djuplärande miljö men kräver ett flexibelt tänkesätt vad gäller undervisningsformatet och en lyhördhet inför basgruppens behov för att inte ge negativa incitament och stimulera till strategiskt lärande. Då PBL studenten tenderar att ägna mer tid och komplexa frågeställningar och interaktion med sin basgrupp kräver formatet mer lärartid för handledning, hjälp med analyser och feedback. 

Referenser: 

  1. Garcia- Palao.C, Oltra- Meste M, Coughlan P. Action learning : Improving teamworking competence through action learning. Experience in operations management education. https://doi.org/10.1080/14767333.2019.1655391. Action Learning. Research and Practice
  2. AbrandtDahlgren, M., Castensson, R., & Dahlgren, L. O. (1998). PBL from the Teachers’ Perspective: Conceptions of the Tutors Role within Problem Based Learning. Higher Education, 36: 437-447. 
  3. RyanRM and Deci E Intrinsic and Extrinsic Motivations: Classic Definitions and  New Directions Contemporary Educational Psychology 25, 54–67 (2000)  doi:10.1006/ceps.1999.1020, available online at http://www.idealibrary.com on 
  4. GustinM-P, Abbiati M, Bonvin R, Gerbase M, Baroffio A. Integrated problem based learning vs lectures: A path analysis modelling of the relationships between educational context and learning approaches. Medical education online. 2018. VOL. 23, 1489690 https://doi.org/10.1080/10872981.2018.1489690
  5. Moreno-López L,Somacarrera-Pérez M, Díaz-Rodríguez MM, Campo-Trapero J, Cano-Sánchez J. Problem-based learning versus lectures: Comparison of academic results andtime devoted by teachers in a course on Dentistry in Special PatientsMed Oral Patol Oral Cir Bucal. 2009 Nov 1;14 (11):e583-7.
  6. MichaelsenL et al Team-based Learning: Small group learning´s next big step.  New directions in teaching and learning. 2009: 7-27 
  7. Wheelan S, Murphy D, Tsumura E, Kline S. Member perceptions of internal group dynamics and productivity  Small group research. 1998. https://doi.org/10.1177%2F1046496498293005 

Problembaserat lärande (PBL): en länk mellan Aristoteles och dagens ”blended learning”? Av Ingrid Rystedt

Redan innan jag kom i kontakt med problembaserat lärande (PBL), tilltalades jag av Aristoteles indelning av kunskapsformer; epistheme, technie och phronesis. Den senare kunskapsformen, phronesis, innebär praktiskt vishet, eller klokhet, dvs förmågan att kunna använda både sin teoretiska och praktiska kunskap på ett effektivt och meningsfullt sätt i det verkliga livet i. Jag har haft en doktorand som beskrivit betydelsen av simuleringsövningar för att utveckla kunskap ii, som motsvarar phronesis, utan att jag då reflekterade mycket över problembaserat lärande. I den här kursen, klarnar det dock mer att PBL troligen är ett ypperligt sätt att främja ”högre” (djupare?) nivåer av kunskap än enbart epistheme (teoretisk kunskap) och enbart techne (praktisk kunskap). På sätt och vis innebär faktiskt PBL-processen i basgruppen ett slags regelbundet upprepad simuleringsövning, en process att öva sig i att skapa meningsfull och säker kunskap, ur en mångfald av information – både enskilt och sedan i grupp. I den alltmer informationstäta värld vi lever i, är förmågan att sortera och kondensera bland fakta särskilt viktig. En styrka med PBL som metod är att bidra till att forma individer som kan förhålla sig till och hantera komplex information (och en komplex värld).

Samtidigt, för att uppnå detta, ligger ett stort ansvar på handledaren (i denna ”skog” av information) att tydliggöra ramar för studenternas lärandeprocesser, dvs att hitta en välavvägd balans mellan att styra/begränsa och att ”lämna fältet öppet”. Därför krävs, för att PBL ska fungera på bästa sätt, mycket förarbete liksom handledare som är insatta i och vana med PBL- metodiken. Att som handledare stimulera och katalysera lärandeprocesser som – på sikt – även leder till att studenterna närmar sig phronesis, kan kräva finkänslighet och lyhördhet hos handledaren. Studenterna måste göra kunskapen till ”sin egen”, tolka den genom sina egna raster, både individuellt och gemensamt i basgruppen. Om basgruppen inte är välfungerande är det möjligt att dessa individuella och grupp-processer inte samverkar, eventuellt till och med kolliderar, och att någon eller några student(er) inte ”får plats” eller ”tar plats” i att medreflekterandet och medskapandet. Då gäller det för handledaren att främja (återskapa) en grupprocess som ger varje deltagare möjlighet att växa i sitt lärande, så långt det är möjligt.
Eventuellt behöver handledaren tala med vissa basgruppsmedlemmar enskilt.

För att studenterna ska växa i sin kunskapshämtning, och som individer, är empowerment, glädje och en god stämning i undervisningsmiljön en viktig förutsättning iii. Handledaren har en nyckelroll i att främja en respektfull och välkomnande miljö. Utan att ännu vara särskilt van som basgruppshandledare, tror jag ändå mycket handlar om att vara tydligt närvarande. Jag tänker även på Antonovsky’s begrepp ”känsla av sammanhang” (KASAM)iv. En persons känsla av sammanhang utgör en klart långsammare process att förändra, än vad som kan ske inom ramen för ett basgruppsarbete. Trots det, tror jag det är det värt att reflektera över att hur vi som handledare kan bidra till PBL-studenterna verkligen upplever en känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet inom ramen för basgruppsarbetet.

Betydelsen av att vara närvarande som handledare för mina tankar till det begreppet ”community of inquiry” (COI)v, som alltmer dyker upp som begrepp inom ramen för ”blended learning” (kombinerad klassrumsundervisning och online-undervisning). De som utvecklade COI betonar vikten av att både lärare och studenter är socialt, undervisande (teaching), kognitivt och emotionellt närvarande. Dessa olika former av närvaro krävs för att skapa ett klimat som främjar kreativ undersökning (inquiry), kunskapsbildning och

innovation. Likaså möjliggör klimatet en stödjande och respektfull diskurs, något som är av minst lika stor betydelse inom ramen för PBL. Både COI och PBL handlar om att skapa lärande genom en kombination och integrering av individuellt arbete och kollektivt arbete. Möjligen inkluderar COI-begreppet läraren något tydligare i lärandeprocessen (jämfört med i PBL) dvs att läraren också lär sig (själv), och är en jämbördig ”medskapare” i processen. På liknande sätt tror jag det är viktigt att lärare PBL-handledare har en stark intellektuell nyfikenhet, för att kunna förmedla inspiration och glädje i att ta sig an ”det okända” i en komplex uppgift. För att skapa ett klimat som gynnar lärandet, är dessutom en strategisk planering av undervisningsmoment av central betydelse vi. Det är viktigt föreläsningar och seminarier placeras i tiden så att informationen gynnar den syntes som antingen kommer att ske, eller redan har skett, inom ramen för ett basgruppsfall. Likaså behöver studenterna god tillgång till materiella resurser, såsom biblioteket.

Jag slås verkligen av att problembaserat lärande på binder ihop Aristoteles identifiering av lärande och klokskap som kan omsättas i praktiken, och ”blended learning” miljöernas starka betoning av community of inquiry. En välfungerande basgrupp bör väl fungera som en ”community of inquiry”? Och målsättningen med basgruppsarbetet är väl att uppnå/skapa en kunskap som (åtminstone i förlängningen) kan användas i praktiken, i livet och i kommande yrkesroller?

Betoning, inom COI, av social, undervisande (teaching, inte teacher), kognitiv och emotionell närvaro tar jag personligen ta med mig in i arbetet som PBL-basgruppshandledare. Kanske är dessa närvaroformer särskilt viktiga, och en större utmaning att uppnå, i dessa dagar när all undervisning sker på distans. Jag tror att de fyra formerna av närvaro är centrala även för basgrupper som träffas IRL. Hur jag – mer i detalj – främjar dessa aspekter av närvaro, hos mig själv, liksom för studenterna i basgruppen, är något jag kommer ta fundera vidare på. Till en del går det inte att läsa sig till, utan handlar snarare om att regelbundet utvärdera både sin egen och basgruppens förhållningssätt. Utvärderingar bör inkludera studenterna, dvs en regelbunden utvärdering tillsammans i basgruppen. Samtidigt, är viktigt att jag själv regelbundet reflekterar över mitt eget förhållningssätt – och hur mitt handledarskap kan utvecklas.

i Gustavsson, B (2002) Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap, Skolverket, 2002.

ii Abelsson, A (2017) Simulering som lärande inom prehospital akutsjukvård, Institutionen för hälsovetenskaper, Karlstads universitet,

iii Valen Gillund, M, Rystedt, I, Wilde-Larsson, B, Abubakar, S, Kvigne, K (2013). Building competence through cross-cultural collaboration in the aftermath of a tsunami: Experiences of Indonesian teachers, Nurse Education Today, 33, pp. 192-198

iv Antonovsky, A. (1991). Hälsans Mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.

v Vaghan, ND, Cleveland-Innes, M, Garrison, RD (2103) Teaching in blended learning enviornments, AU Press, Athabasca University, Kanada.

vi Sillén, C (2004) Problembaserat lärande – pedagogisk idé och metod, Pedagogiska enheten, Hälsouniversitetet, Linköping.